Elaf Ali

Vi ger alltid det lilla extra – för vi vet att vi måste

Publicerad

Tack Sverige, för att ni tog emot mig som flykting.

Expressen getinglogga
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag tänker ofta på vem jag hade varit om jag hade bott kvar i Irak. Hade jag haft slöja? Varit gift? Haft flera barn? Svaret är ja med största sannolikhet, på alla frågor.

När jag var liten och folk frågade om jag hatade Saddam Hussein så nickade jag, men inombords tänkte jag: Hade det inte blivit krig så hade vi ju inte kommit hit.

Jag är otroligt tacksam för att det finns länder som Sverige, som så osjälviskt tar emot de som behöver det som mest. Det var inte lätt för mina föräldrar att lämna sitt land. Pappa var en respekterad läkare som jobbade i militären och tog hand om de skadade. Mamma var lärare med passion för kriminologi och funderade på att sadla om till brottmålsadvokat. Men hon fick aldrig chansen. För plötsligt blev det krig i deras land. Och allt de byggt upp blev de tvungna att lämna.

De kom till ett litet kallt land i norr. Ingenting var sig likt. 

 

LÄS MER: Vem vill erkänna att man är fängslad i ett fritt land? 

 

Eftersom kriget hade tvingat dem att fly – det var inget de önskade – var det tufft. 

Min mamma oroade sig ständigt för mormor som inte kunde följa med och nu var ensam kvar. Mamma var också tvungen att fly ensam med fyra småbarn, då pappa inte fick lämna landet. Läkarna behövdes som mest under kriget och det skulle dröja ett år tills pappa hittade ett sätt att rymma.

I det nya landet fick vi barn bli föräldrar till våra föräldrar. De enda barn som var med på föräldramöten och översatte. Vid elva års ålder var jag redan ett proffs på att hantera socialtjänsten och försäkringskassan. 

Min uppväxt var inte som alla andras. Men jag kan inte klaga. 

För min mamma och pappa valde bort sin trygghet och bekvämlighet för att ge oss barn ett bättre liv. 

I det nya landet, Sverige, fick ingen av dem jobb. Pappa var 45 år när han kom till Sverige och hade jobbat som läkare största delen av sitt liv. Här blev han erbjuden jobb som diskare. Jag kommer alltid kämpa för att göra min pappa stolt och för att de aldrig ska känna att de gav upp sitt land, sin identitet, sina liv för ett nytt liv vi inte uppskattade.

 

LÄS MER: Vi måste våga ifrågasätta den svenska alkoholkulturen

 

De flesta jag känner med utländsk bakgrund har ett driv och ger alltid det lilla extra, för vi vet att vi måste. Och många gånger lyckas vi. I branscher du inte ser, inom yrken och områden medierna inte har anledning att rapportera om.

Vad som dock visas i medierna är problemområden, kriminella, extremister. De som varken jag, min familj eller mina vänner kan identifiera oss med. 

Men de syns och blir ansiktet utåt för en invandrare, en flykting. Jag kom hit som flykting, och det har nog väldigt många av dina klasskamrater, kolleger och chefer gjort. Flykting är inget du är hela livet, du är det så länge du är på flykt. Sen får du förhoppningsvis hjälp och blir en medborgare.

När jag växte upp fick jag ofta höra: ”Du är inte som alla andra utlänningar”. Detta sades av folk som inte kände andra utländska personer. Men vi är inte undantaget, vi är regeln. De du ser i medierna är avvikarna. De har oftast ingen utbildning och kommer ifrån trasiga familjeförhållanden.

Varför ska jag, mina vänner och alla andra som har liknande namn få en kollektiv bestraffning? 

För det är så det känns varje gång jag ser att SD ökar i opinionsmätningar. 

Men det är aldrig försent att vidga sina vyer och tänka om. Det är ett helt år kvar till valet.

Relaterade ämnen

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag