Elaf Ali

Man ska inte behöva växa upp och önska att man är blond för att duga

Publicerad

Vi kom till Sverige 1991. Jag och min familj flydde Gulfkriget. Vi slussades runt mellan tre olika flyktingförläggningar tills vi i februari 1992 fick permanent boende i Skåne. I en liten by utanför Kristianstad. Samma län som Jimmie Åkesson föddes i.

Expressen getinglogga
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag var fyra och ett halvt när vi kom till Sverige. Mina första minnen i livet är härifrån. På dagis får mamma höra att jag lär mig svenska i raketfart. Jag leker med dockor men räknar samtidigt matte. Detta leder till att jag får hoppa över ”nollan” och börja första klass som sexåring. Jag är yngre än mina svenska klasskompisar. Och jag säger svenska för att alla andra i den byn var svenskar förutom vi.

Vi var den första utländska familjen som flyttade dit. De enda med mörkt hår och ”konstiga” namn. Jag tänkte inte på att mitt namn var annorlunda eller att mitt hår var mörkare än någon annans tills jag fick höra det gång på gång i skolan.

I högstadiet slogs vår skola ihop med två andra skolor från närliggande byar och jag fick som 12-åring uppleva rasism för första gången. Varje dag fick jag höra att jag var ful och att ingen skulle vilja ha mig. En kille kallade mig aldrig vid mitt namn, utan refererade till mig som ”smuts”. Jag började hata det jag såg i spegeln och önskade att jag också kunde vara blond som alla andra.

När jag blev äldre fick jag alltid skriva att jag var tjej och pratade flytande svenska i mina jobbansökningar. När jag väl fick komma på intervju fick jag alltid jobbet, men steget dit kändes ibland omöjligt. Då förstår man lättare att mina föräldrar aldrig fick jobb. Om vi som växt upp här hade det så besvärligt, tänk dem som kommer hit som vuxna.

Jag har lärt mig att kämpa dubbelt så hårt för att uppnå samma resultat som mina vänner. Jag har inga kontakter via mina föräldrar som kan hjälpa till med extrajobb eller praktikplatser. Jag har ett namn som arbetsgivaren kanske har en förutfattad mening om och därför lägger åt sidan. När jag bodde i andra hand var det alltid via vänner som redan kände mig, fick jag aldrig napp via annonser.

Det fanns en utländsk person som syntes och hördes i medierna när jag växte upp. Zlatan. Han bad aldrig om ursäkt om vem han var. Han trodde på sig själv och gjorde sitt unika namn till ett varumärke. Han blev min förebild. Representation är viktigt. Debatten kring att det bara var etniska svenskar som blev programledare i SVT:s nya morgonprogram är rättfärdigad. Att vi får synas är viktigt, inte minst för integrationen.

I dag är nästan 1,7 miljoner – eller 17 procent av befolkningen – födda utomlands, enligt SCB. Samtidigt visar en sammanställning från 2016 att icke-nordiska personer endast stod för åtta procent av de som fick intervjuas i medierna som experter i nyhetssammanhang. Alltså ungefär hälften så många som det borde vara, sett till andel i befolkningen.

Min uppväxt präglades av människor som sett fler kor och grisar i sitt liv, än vad de träffat människor av annat ursprung

Om vi inte bor i samma områden eller träffas på jobbet kommer fientligheten växa sig starkare. Man ska inte behöva växa upp och önska att man är blond för att duga. Och här har medierna stort inflytande. Förändring kräver inte tid, det kräver initiativ.

Relaterade ämnen

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag