Diamant Salihu

Tusentals skrek förolämpningar i kör

Publicerad

Våldsamma supportrar kidnappar idrotten. Vi måste acceptera huliganer lika lite som andra extrema grupperingar.

Jag älskar fotboll.

Jag älskar sporten, har själv spelat.

Men på grund av supporterkulturen har jag inte sett mer än två fotbollsmatcher på åtta år i Stockholm. Genom en kompis som är Bajen-supporter hamnade jag på ståläktaren.

Inom några minuter förvandlades vanliga män till djur. De mest primitiva sidorna trängde fram i gruppens gemenskap. Tusentals skrek förolämpningar i kör. Jag kunde se pulsådern framträda på halsarna hos några som skrek.

Jag var ärligt talat rädd att någon skulle kasta en sten i huvudet på mig eller slänga en handgranat mitt bland oss. Det scenariot kändes tänkbart utifrån den rådande stämningen.

Senast jag gick på fotboll var förra våren när Hammarbys fotbollsherrar hade hemmamatch. Solen sken. Det var svensexa för en barndomsvän som gillar laget och vi började med kall öl på Medborgarplatsen. Väl inne på arenan hade vi ordnat sittplatser på långsidan. Jag satt bredvid föräldrarna till en Hammarby-spelare. Dagen hade varit perfekt. Men precis när matchen skulle börja tände supportrarna sin pyroteknik. Hela arenan dränktes i en rökdimma. De uppvärmda spelarna blev kalla när de tvingades vänta. Supportrarna hade redan där stört matchen för laget de påstår sig älska. Under matchen kom Varbergs målvakt nära sidlinjen för att slå en frispark. Då reste sig en kepsklädd och tatuerad kille och skickade en rejäl spottloska mot målvakten. Den missade, killen skrek förolämpningar.

Alla satt som vanligt. Ingen jävel reagerade. Var höll vakterna hus? Polisen?

Jag blev så oerhört provocerad och ville egentligen gå fram och fråga varför han spottade. Eftersom han var omgiven av påhejande vänner, och då det här inte var min svensexa, satt jag i stället irriterad resten av matchen.

I min värld var det han gjorde lika kränkande och oacceptabelt beteende som om en främmande person skulle spotta mot någon i en folksamling på stan. Men på en fotbollsarena är folk så vana att de inte ens reagerar.

Jag begriper inte hur annars ganska vettiga människor anser att våld och galenskap är tillåtet, så länge de utkämpar striden för sin grupp.

Den inställningen delar många personer som söker sig till extrema grupper.

Inför gårdagens derby mellan Djurgården och Hammarby på Tele 2 Arena i Stockholm hyllades lagens supporterföreningar för sina fina initiativ. Hade de ordnat en gemensam insamling för Unicef eller Ung Cancer?

Nej, de hade bara uppmanat sina mest våldsamma supportrar att inte slåss och att inte hota någon före eller efter matchen. Föreningarna tog också avstånd från pyroteknik och andra inkastade föremål.

Det är vansinne att behöva klargöra för vuxna att de inte ska förstöra sporten för alla riktiga supportrar.

Tänk att du ska prata allvar med en 12-åring:

"Du ska inte misshandla, mordhota eller kränka Kalle som hejar på det andra laget. Och inte kasta brinnande bengaler. Folk kan få panik och svårt att andas".

Uppenbarligen är något är fel när föräldrar tvekar för att ta med barnen på svensk fotboll.

På supporterklubbarnas uttalanden låter det som att de medlar vapenvila mellan två kriminella mc-gäng som är i krig med varandra.

Samhället kan inte acceptera att vissa grupper rättfärdigar våld mot andra.

Varken om det sker i Guds, gängets eller klubbens namn.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag