Jag var i London förra helgen och slapp skämmas å Ulrica Schenströms vägnar. Jag slapp rysa över alla horrorstories i samtliga tidningar om hur många glas vin hon verkligen drack och om hur hon eventuellt trillade på golvet i en stor hög så att de andra bargästerna fick kliva över henne.
För mig spelar det ingen roll huruvida hon hade jouren eller inte, för mig går gränsen vid att hon är kvinna, 35 år och så berusad.
Man skulle förstå om det vore en pubbeunge men en vuxen kvinna? Varför då? Det är ju tragiskt!
Man kan ju undra varför hon valde att supa ner sig på offentlig plats och inte helt privat. Vet hon inte att fotograferna gömmer sig överallt? Ulrica som verkade så slipad och med sin enligt egen utsago stenkoll på hur medierna funkar?
Ulrica, du har ju noll koll. Eller trodde du att du skulle klara sig ur den här situationen? Efter x antal glas vin? Sen när brukar berusade människor klara sig med hedern i behåll?
Detta är bara ytterligare ett bevis på att sprit och topp-position inte går ihop.
Hade Ulrica varit nykterist hade hon aldrig tappat kontrollen så där. Då hade hon haft både privat- och arbetsliv (karriär) intakt.
Nu är det väl lite si och så med den saken, antar jag.
Det går inte att försöka dricka med måtta för rätt vad det är så tappar man kontrollen över det hela. Man är trött, man måste varva ner, man tar sig ett par extra glas, och druttar på ändan. Eller hur Ulrica, för inte var det meningen att det skulle sluta så här?
De enda som kan dricka är tjugoåringar utan ansvar. Chefer kan inte dricka, inte vd-ar, inte politiker, inga förtroendevalda, inga ministrar, inga kungligheter. Alla med nån form av ansvar kan inte dricka. Det vill säga, ingen som är förälder kan dricka.
Mitt i den här Ulrica-soppan (35 år, många glas vin, ligger ner i en hög på golvet på en allmän bar… jag kan inte släppa det!) så läser jag The Independents söndagsbilaga om den nya boken ”Mommies who drink”. Ja, ni läste rätt. Själva titeln idiotförklarar författaren (skådisen Brett Paesel, känd från bland annat Six Feet under).
Boken är enligt Paesel en ”celebration of alcohol and motherhood”. Ursäkta, men är kvinnan dum i huvudet?
Independent skriver om Amy Barbor som tog med sin nyfödde son till puben och lät pubägaren passa honom bakom disken i bilbarnstolen. Hon säger att han sov så lyckligt så… Hon behövde få leva som hon gjorde innan hon fick barn. Ja, men vad behöver sonen då? Behöver han sitta fastspänd bakom en bardisk?
Artikeln är full av mammor som skryter om hur de dricker och om hur de köpte en limpa cigg på väg hem från bb! Man mår illa.
Fast det blev lite för mycket av det goda en gång när Amy hade fest och polaren
Mikey, klädd i bondagekläder, kröp omkring på alla fyra och Amys lilla son gick omkring med honom med ett hundkoppel om halsen…
”Everyone was like, wow look at the baby. I was like, shit that’s mine.”
Ja, det var ju jättehäftigt det här med ”mommies who drink”. Verkligen.
Det är hög tid att damma av den gamla finfina kampanjen Spola kröken!
