DALTANDE? "Varför betraktas det som fult att lirka med barn som sätter sig till motvärns?" undrar Expressens krönikör. Foto: Jupiter Images / JUPITER IMAGES
DALTANDE? "Varför betraktas det som fult att lirka med barn som sätter sig till motvärns?" undrar Expressens krönikör. Foto: Jupiter Images / JUPITER IMAGES
Clara Lidström

Deras livsluft är att gnälla på dagens odugliga föräldrar

Publicerad
Expressen getinglogga
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

För någon vecka sedan satt jag på ett kafé med en kompis och hennes treåriga dotter. Precis som de flesta treåringar fastnar hon stundtals i trots. Min vän försökte lirka dottern att först äta upp sin smörgås innan hon högg in på chokladbollen. Dottern vägrade i sten och satt och knep igen munnen.

Plötsligt lutade sig en äldre man vid bordet intill fram och sa ”På min tid daltade man inte. Då gjorde barnen det man sa åt dem”.

Min vän tittade på mig med förvåning och viskade: ”Finns det sådana där gubbar fortfarande? Jag trodde de dött ut?”

 

Jag plockade fram min telefon och kunde efter en stunds scrollande på Facebook visa henne att det finns ganska många likasinnade. Oräkneliga är antalet människors vars livsluft är att gnälla på dagens odugliga föräldrar. Att dela debattartiklar om söndercurlade och bortskämda små snorvalpar. Och beklaga sig över att föräldrarna i dag inte tar ansvar för sin avkomma.

Den där gubben på kaféet menade att min kompis daltade med sin dotter. Men vad skulle hon ha gjort då? Vad gör man med en treåring som vägrar öppna munnen? Bänder upp käften med våld? Trycker mackan hårt mot de slutna läpparna? Hotar dem med att gosedjuren ska slängas bort ifall de inte äter upp? Jag är verkligen nyfiken på hur han själv hade löst det.

Varför betraktas det som fult att lirka med barn som sätter sig till motvärns - när hela mitt liv går ut på att lirka med mig själv för att orka göra tråkiga saker? Jag lirkar ut mig själv på promenad genom att slå på en bra podd. Jag lirkar mig själv att uthärda en lång arbetsvecka genom att tänka på fredagsmyset. När jag ska städa lirkar jag mig med tanken på kaffet och bullen jag ska fika efteråt. Vi vuxna trugar och mutar och lirkar och förhandlar med oss själva dagarna i ända. Så varför är det något fult att göra det med barn? Varför förväntas de bara lyda?

Jag har noterat att föräldrar av den gamla skolan – alltså de som förespråkar mycket disciplin i sin barnuppfostran – ofta är väldigt nöjda med sig själva. De känner att de valt den hårda vägen. Att de inte gjort det lätt för sig. Men då har de missuppfattat alltihop.

 

Att vara sträng och hålla någon kort kräver visserligen massor av jobb med att ständigt korrigera oönskade beteenden. Men man behöver inte tänka. Den som i stället strävar efter att ge någon frihet behöver anstränga sig mycket mer. Där krävs mer avvägningar, eftertänksamhet och kommunikation med barnet. För att dra en parallell till hunduppfostran: det är väl ingen sak att ha en hund i koppel. Men att ha en hund som går lös och ändå inte rymmer – det är en bedrift.

 

LÄS MER: Underbara Clara: Fullt möjligt för män att aldrig lyssna på kvinnor

 

Men argument som dessa biter inte på den som avskyr dagens klemiga föräldrar. De fortsätter att ropa efter mer disciplin och mer auktoritet. Och framhäver vikten av att barn lär sig vett och hyfs. Och det kan ju förvisso stämma.

Men alldeles för mycket av barnuppfostran går ut på att skapa så lättsamma barn som möjligt. Barn man inte behöver skämmas för bland folk. Barn som inte sätter sig till motvärn eller ifrågasätter. Jag undrar i mitt stilla sinne vad det ska vara bra för?

Barn är man ju bara i några år av sitt liv. Vuxen ska man vara resten av tiden.

Alltså måste barnuppfostrans fokus ligga på framtid i stället för nutid. Vem ska den här människan vara de kommande sextio åren? Vilka egenskaper belönar jag och vilka tränger jag undan? Barn till skillnad från hundar ska ju flytta hemifrån en gång och kunna bete sig bra även när ingen uppfostrare finns i närheten. Och ibland är sånt som funkar mindre bra hos barn rentav önskvärt hos vuxna.

 

 

Auktoritetstrots är förstås besvärligt att hantera när man själv är en auktoritet. Men ett visst trots är faktiskt livsnödvändigt. Hur får vi vuxna med civilkurage - om det enda vi lär barn är att de inte ska ifrågasätta de som har makten?

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag