Centralkommittén styr bostadsrätten

Jag uppfostrades till att vara skeptisk mot kollektiv. Söndagsskolan och scouterna var de enda gemenskaperna utanför familjen, konservativa nog att duga åt pappas flicka.
Men kanske var det just söndagsskolans syndaflod och fromma gitarrtrall som slutligen skrämde mig från allt vad föreningar, folkrörelser och församlingar heter. Kanske var det scouternas nationalism, där man varje lägermorgon hälsade på den svenska flaggan med honnör.
Det blev i alla fall inga politiska ungdomsförbund, eller idrottslag för mig. Inga Barbieklubbar heller.

För att vara svensk har jag lyckats hålla mig utanför ovanligt många organiserade grupper.
Tills jag flyttade till bostadsrätt.
Denna boendeform som paradoxalt nog favoriseras av borgerligheten. Bostadsrätten är ju medelklassens svar på kolchosen. En kooperativ föreningsform där man äger en fastighet tillsammans med okända kamrater.
De flesta tror att man köper en lägenhet, och förstår inte att man bara investerar i en andel av bostadsrättsföreningen.

Styrelserna är varje bostadsrättsförenings egen centralkommitté och folkuppfostrare. Nyligen fick jag ett informationsblad där min styrelse anmärker på medlemmarnas ”låga moral”.
Vi är ”så fräcka” att vi inte rengör den samägda grillen tillräckligt noga. Några har också hemmabiopaket, vilket styrelsen anser är ”direkt olämpligt”. Efter 22 ”skall” det alltid vara tyst i fastigheten. Den som går upp tidigt ”skall smyga”.
Bostadsrättsföreningarna, som snabbt
blir fler, är kollektivismens värsta värmestuga just nu.

DAGENS RÄTT
* Jan Guillou vill ha individualiserad föräldraförsäkring. Gubbar kan.
DAGENS FEL
* Motståndet mot att erkänna den lesbiska serbiskan som Europas nya idol.