Cecilia Hagen: Jag har beslutat mig för att tiga ihjäl SD

Har beslutat mig för att tiga ihjäl Sverigedemokraterna.
Just den här krönikeplatsen är från och med nu och sedan alltid SD-fri zon. Jag vet att det inte hjälper att tiga ihjäl, det verkar inte hjälpa att uppmärksamma heller, och vad just jag gör spelar ingen som helst roll i det här sammanhanget men jag ämnar i alla fall, som en ringa demonstration utan verkan, tiga ihjäl av alla krafter.
Dessutom är det så att det näst käraste jag någonsin varit, det var i en muslim. Vilket låter precis som när folk förr sa att några av deras allra bästa vänner faktiskt var negrer.
Jag inser att vad jag än säger och vad jag än skriver här så blir det fel. Men nu börjar jag min tysta och djupt kända ganska så naiva och patetiska protestkampanj utan värde.
Och från detta ämne glider jag omärkligt över till Camilla Läckberg. Hon har i en lång artikel rasat mot att "det finns en självutnämnd kulturelit som tagit sig rätten att tala om för andra människor om de har 'god' eller 'dålig' smak."
Och i den skriver hon även bland annat så här: "Jag skäms inte ett ögonblick för att jag skriver böcker för att underhålla. Min ambition är inte, och har aldrig varit, att vinna Nobelpriset i litteratur, hur konstigt det än kan låta för dem som mäter författarskapens kvalitet i antalet vunna priser. Jag gör inte heller anspråk på att vara en språklig förnyare eller på att förändra världen. Jag skriver för att underhålla."

När jag läser det där får jag en släng av dåligt samvete. Inte för att jag tillhör en dömande kulturelit, icke alls, jag har aldrig i mitt liv skrivit ett enda ord på en kultursida, jag har med vett och vilje undvikit det.
Men när Malou von Sivers för några veckor sen bad mig att komma till hennes förmiddagsprogram i TV4 och där recensera Camilla Läckbergs senaste bok, så gjorde jag det.
Boken heter "Fyrvaktaren" och den hade just då kallats för hennes bästa hittills av en recensent i Dagens Nyheter - som totalsågat hennes förra bok - och stämningen i studion var den att nu var hon en hyllad författare.
Och så kom jag där och förstörde med det jag sa. Nämligen att boken var spännande en kort stund i början men så full av upprepningar i mitten att det kändes som om författaren för liv och pina ville få ihop till 360 sidor men inte hade material så det räckte och detta blev så segt att hade jag inte lovat att uttala mig om den hos Malou hade jag aldrig läst ut den.

Att sitta och säga sådant med författaren runt hörnet är inte så roligt, särskilt som hon verkar vara en trevlig person. Men har man fått till uppgift att säga sin ärliga mening är man tvungen att göra det, även om det bär emot.
Så läser jag då hennes lite bittra artikel och tänker att det känns grymt att hon där säger sig skriva enbart för att underhålla och så påstår jag att hon inte lyckas med just det, tvärtom.
Men jag tycker för den skull inte att det är bättre att folk inte läser alls än att de läser det hon skriver. Något hon tycks tro att de som inte uppskattar hennes böcker anser.
Läs på bara, läs vad som helst, läs det ni själva gillar. Och lös gärna ett korsord eller två någon gång emellanåt, det däremot är garanterat underhållande. Anser i alla fall jag.

Av Cecilia Hagen
cecilia.hagen@expressen.se