Cecilia Hagen: Kristina Lugn lugnar våra hjärtan

Kristina Lugn är ett geni.
Jag vet inte hur hon är som vanlig vardagsmänniska. Hon tycks ofta tycka att andra personer kan vara påfrestande och att även hon själv kan vara just detta.
Men som skribent är hon enastående. Hon har en formuleringsförmåga långt utöver det vanliga, visst, annars sutte hon inte i Svenska Akademien. Men det räcker inte som konstaterande.
Hon tänker så oändligt många steg längre än i alla fall jag gör, i helt andra och mer intrikata banor, hon ser självklart sådant som jag hade kunnat ta mig igenom hela livet utan att få korn på.
Just nu har hon en hjärtespalt i radions P1. "Allvarligt talat" heter programmet och sändes i måndags, tisdags och i går klockan 11.03 med repris 20.03. Det kommer ett sista avsnitt i dag vid samma klockslag. Och jag tycker verkligen att ni ska försöka lyssna.
Missar ni det så gå in på radions hemsida, www.sr.se, och klicka er fram till henne. Ni har 30 dagar på er.
Kristina Lugn besvarar alltså lyssnarfrågor och de handlar om allt det som är viktigast, om relationer och hur vi hanterar dem, om vad de gör med oss, om hur vi lever våra korta liv. Och därmed om hur hon hanterar sina relationer och sitt liv.
Hon slarvar inte ifrån sig något, det hörs på hennes röst hur djupt och allvarligt och uppriktigt engagerad hon är. Och hon är allt annat än insmickrande och publikfriande.

Att göra henne rättvisa på det här utrymmet är omöjligt, men här följer några axplock ur några av hennes mycket längre svar på några av de frågor som ställts. Bara så att ni ska få en aning om hur hon tänker, bara för att ge er impulsen att gå in på den där hemsidan och lyssna själva.
Till den som blivit sviken i kärlek säger hon bland annat ungefär så här:
"Du skriver att ditt hjärta är krossat, det låter vackert men det är inget faktiskt förhållande. Detta hjärta är en muskel som dag och natt arbetar för din välgång. Ett faktum är däremot att du är mycket olycklig och det är klokt att göra stor sak av det.
Det finns inget så smärtsamt som ofrivilliga separationer. Någon släpper min hand och jag faller, självbilden skadas av detta, framtidsutsikten försvinner från alla mina fönster.
Det är ett stort risktagande att älska, det enda som är farligare är att kolugnt låta sig omfamnas av sin ensamhet. Försök bli nervös ibland, det hindrar dig från att sjunka ner i depression. Människan ska vara orolig, annars hittar vi aldrig de lugna och musikaliska platserna inombords, dessa semesterorter som uppstår i nästan samma ögonblick som vi slutar hoppas att vi ska beredas tillträde till dem.
Lova att sluta fråga om kärleken är värd allt detta. Kärleken är värd mer än allt."

Till mannen som påstår att "allt går över":
"Inget går över, allt lämnar spår, ett enda förfluget ord från mina läppar kan släcka en hel kontinent av glädje hos ett litet barn.
Det är inte sant att tiden läker sår, vi vänjer oss eller väljer att hålla dem blödande.
Var och en som utsatts för svek har beredskap för att bli sviken på nytt, men svik inte! Särskilt inte barn!"
Och till kvinna som frågar: "Varför är det så synd om alla ensamstående?":
"Vad har du fått det ifrån? Det är synd om ensamma, även om dem som är gifta. Jag är ensamstående och tacksam för det, men ensamheten plågar mig, hotar att slå sig på förståndet. Vi människor är beroende av varandra, men inte av att bo hemma hos varandra.
Föreställningarna om lycka är byggda på cementerat vanetänkande.
Över ensamma och älskade råder samma lag/vi måste skiljas från oss själva någon vanlig vacker dag."
Just precis det.
Jag skulle önska att jag kunde få prova Kristina Lugns hjärna. Att jag bara en liten stund kunde få känna hur den kändes. Hur helt annorlunda den kändes.

Av Cecilia Hagen
cecilia.hagen@expressen.se