Sitter här med en bok invid datorn.
Visst är det lämpligt en dag som denna, då den årliga bokmässan bryter ut i Göteborg?
Tänkte väl det.
”Karlar med stil” heter den och det är den stiliga Camilla Thulin som hållit i pennan/knappat på datorn. Hon pryder även omslaget klädd i något lika stiligt Puccimönstrat.
Det var hon som för ett ofattbart antal år sedan slog oss vid den tiden ganska unga kvinnor med häpnad genom att hävda att vi borde vara bättre korsetterade. Det var inte politiskt korrekt då, när de flesta slängt sina behåar all världens väg.
Så småningom drog hon på Lars Leijonborg en blå manchesterkostym varpå han utnämndes till Lejonkungen. Jag tror inte att han varit ur den sen dess.
I den här nya boken ger hon männen råd om hur de ska piffa till sig och så låter hon ett antal klädroade herrar visa upp sig i det de har därhemma i garderoben. Och att titta på bilderna av dessa mannekängande herrar
är ett sant nöje. De är så fina
allihop. De bjuder så generöst på sig och sitt. Och nästan allihop ser en smula generade ut på åtminstone ett par bilder var. Stolta men blyga, liksom.

Hon har fått ihop ett varierande galleri karlar, från den söte och rare popsångaren Andreas
Johnson och museimannen Lars Nittve till den oavbrutet prisbelönte journalisten Nuri Kino och ljusdesigner Linus Fellbom, arkitekten Thomas Sandell icke att förglömma.
Ingen borde förglömmas här. Men jag får bara plats att kommentera några stycken lite mer ingående.
Johan Rabaeus till exempel, skådisen, Camillas make. Stilig, han också. Fotograferad hemma hos dem, antar jag. Trevliga tapeter har de. Brun kakelugn. Undrar om den går att elda i.
Nå, han gör sig i det mesta, möjligen med ett undantag, Jag tycker nog att han mest av allt är modig när han likt en Michelingubbe poserar i den skogsmönstrade vinterkostymen, inköpt utanför Istanbuls Bazaar. Är det humor jag ser i hans blick på den bilden? Eller är det fasa? Se sidan 29 om ni har vägarna förbi en bokhandel och bedöm själva.
Dregen, rockstjärnan, går inte heller av för hackor. Honom vet jag mig aldrig ha stött på förrän jag var på Polarprisutdelningen i jåns och där la märke till en man i korpsvart hår och knallröd kostym. Dregen.
Här poserar han i snickarbyxor och träskor med egenhändigt påmålade eldslågor och i Adidasbyxor till bar, rikligt tatuerad överkropp, för att bara nämna några av utstyrslarna.

Den allestädes närvarande journalisten Johan Hakelius är förstås också med. Han excellerar som alltid i bländande färger man inte anade att någon tordes matcha, rosa skjorta, orange väst, knallgröna manchesterbrallor, rosa strumpor, rostfärgad tweedkavaj med näsduk i bröstfickan (pochette heter en sådan, får man veta) i paisleymönstrat rosa. Sammantaget blir detta till en omskakande, bedövande explosion i kulörer.
Han finns även avbildad i en underbar smokingjacka i sammet med snörmakerier. Den vill jag ha.
Kjell A Nordström, ekonomen som tar hur mycket som helst i arvode för att hålla föredrag, får ni absolut inte missa iförd Armanioverall i krackelerad mocka med en liten båtmössa i silverlockig persianpäls på skulten.
Slutligen en av mina personliga favoriter, Hans Dyhlén, mannen som kan och vet ungefär allt och i vars sällskap ingen människa kan annat än trivas.
Här bär Hans upp de tjocka tomatröda trekvartsstrumporna till sin jaktkostym med joddlarstuk med värdigheten i behåll och hans pappas gamla rökrock är hur fin som helst.

Nej, jag driver inte alls med alla dessa gulliga gubbar, jag tycker uppriktigt att det var förtjusande av dem att kliva ut ur klädgarderoberna.
Och alla är de säkert noga med att följa Camillas kollega skräddarmästaren Anders di Marcos särskilda råd:
”Stoppa alltid ner skjortan i kalsongerna ordentligt, så sitter den på plats!”
Den också.