Per Svensson, din halva av boken heter "Nej. Monarkin har aldrig varit farligare". Stämmer verkligen det?
- Ja, för ju mindre politisk makt kungahuset har, desto större massmedial makt kan de utöva. Just nu skulle de kunna utöva extremt stor massmedial makt om de ville. Och hade förmågan. Det tycker jag är farligt.
PJ Anders Linder, din bokhalva heter "Ja. Monarkins bästa tid är nu". Hur då?
- Monarkin är väldigt bra på det som har med ceremonier, traditioner, band till historien att göra, allt det som ansågs som förlegat på 70-talet. I dag är det tvärtom. I dag uppskattas detta.
Vilken funktion fyller kungahuset?
PJ: Det ska vara en symbol för landet och nationen, så lyder uppdraget från riksdagen, och den funktionen fyller det.
Per: Det fungerar som den ideala familjen. Klippdockefamiljen som man sitter och tittar på och säger att så här skulle det kunna vara, så här borde det vara.
Är det rätt att vårt högsta ämbete ärvs inom en och samma familj?
Per: Om man tror att blod är en särskild saft och de kungligas en alldeles särskild sort, då är det rätt. Tror man inte det, är det naturligtvis fel.
PJ: Det är rätt att det ärvs. Det gör att statschefen inte är det röda lagets statschef eller det blåas, utan allas. Dessutom får man den här långa kontinuiteten som ger en samhörighet med folket.
Men är det inte viktigt hur de specifika individerna är, som får jobben som kungligheter till skänks?
PJ: Det är klart att det är viktigt att de tar sina uppdrag på allvar, vilket de gör. Och eftersom man föds till ämbetet har man en livslång träning för det.
Per: Kungens uppgift är att förkroppsliga nationen. Ämbetet och personen är ett. De går inte att skilja åt. Det är ett huvudskäl till att man inte kan vara monarkist. Man kan inte överlämna posten som statschef till den genetiska slumpen. Då kan det hända att Sverige under en period personifieras av en dumskalle, under nästa av en högt begåvad person.
PJ: Vi har 200 års erfarenhet av Bernadotterna och det har fungerat väldigt väl.
Per: Det kan jag inte hålla med om. Det har varit en mycket blandad konfekt i den karamellskålen.
PJ: Givetvis finns mer eller mindre lysande personer, det gör det i alla ämbeten. Även presidenter är omväxlande framgångsrika, omväxlande rena katastrofer, vilket land de än styr över.
Är det rätt att vi ska bete oss som om de vore förmer, att vi ska titulera dem kungliga högheter och vara underdåniga?
Per: Nej, men man ska visa viss respekt för ämbete och därför är det viktigt att man kan ha respekt för själva personen. Annars blir det bara en låtsaslek, man står där och bockar för den tomma klädgalgen.
PJ: Varken kungen eller kronprinsessan insisterar på att folk ska svassa för dem personligen, vad man ska uppträda emot är ju ämbetet och det finns det ett ceremoniel kring även i Frankrike eller Finland. Eller USA för den delen.
Har kungen för lite makt, tycker du PJ?
- Nej, jag tycker inte att han ska ha någon politisk makt. Jag tycker att det var bra att grundlagen ändrades på 70-talet så att han numera har en nationell, kulturell, symbolisk roll.
Har han för mycket makt, tycker du Per?
- Jag tycker att monarkin ska avskaffas, det är själva utgångspunkten. I den mån man har monarki borde kungen ha mer formell makt för med sådan makt följer ansvar. Nu kan man hypotetiskt tänka sig en situation där politikerna säger något, sen träder kungen fram och säger att de är en samling idioter, nu ställer jag mig på Uppsala högar och bådar upp allmogen så kan vi gemensamt rädda landet. Fast det kanske är inte så sannolikt att Carl XVI Gustaf gör något sådant.
Det faktum att det så kallat blå blodet nu tunnas ut, är det en fördel eller en nackdel?
Per: Det har alltid, sen Vasarna, varit så att man lagt sig vinn om att hävda att man har en speciell härstamning. För monarkin som institution är den idén väldigt viktig.
PJ: Har varit viktig. Men ska man kunna fungera i det moderna samhället kan man inte insistera på det längre, det har ingen legitimitet. Då får man göra på ett annorlunda sätt, som nu.
Fast var inte kungen själv emot det här bröllopet från början?
PJ: Det vet jag inte om han var.
Per: Jag misstänker att han var det. Av två skäl, det ena är att jag tror att han är präglad av klassfördomar - man säger ofta att han representerar Sverige men i själva verket representerar han en viss form av svensk överklass som är intresserad av bilar och en liten virre och kallar varandra för namn som Noppe, Tjoppe och Floppe, det är en form av klassarrogans.
- Det andra skälet är att kungen alltid varit emot förändringar av princip eftersom han på goda grunder uppfattar varje förändring som ett potentiellt hot mot monarkin.
Är Daniel ett hot mot den?
Per: Ja, eftersom han kommer att tydliggöra en mängd schizofrena paradoxala dimensioner av monarkin, som exempelvis det faktum att deras barn kommer att pendla mellan morföräldrarna på Drottningholms slott och en 70-talsvilla i Ockelbo.
PJ: Nej, han är en förutsättning för monarkins fortlevnad. Tänk om Victoria skulle ha gift sig med en tysk prins med fem efternamn och något överbelånat slott i Moseldalen i behov av reparationer, det skulle inte vara bättre för monarkin i svenska folkets ögon.
Är man gammaldags om man republikan? Är man ytlig om man är rojalist?
Per: Det är med monarkin som med melodifestivalen: kitsch men jättekul, det har blivit viktigt fast där är så oviktigt.
PJ: Fast jag skulle inte bli förvånad om den republikanska opinionen fick ett uppsving ett sådant här år, om inte vår befolkning blev provocerad av all denna uppmärksamhet.
Och hur kommer det att gå till slut, tror och hoppas ni?
Per: Jag tippar att Victoria blir drottning men jag har svårt att tro att hon får någon efterträdare.
PJ: Ingenting varar för evigt. En dag får vi ett annat statsskick. Men jag tror att monarkin kommer att visa sig segare än vad somliga anar. Och det tycker jag är trevligt.