ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:

Cecilia Hagen

Tisdagen den 12 april har Kristian Luuk premiär på sitt nya program "Godnatt, Sverige". Där ska han under en halvtimme varje tisdag och torsdag intervjua olika kändisar.
Tisdagen den 12 april har Kristian Luuk premiär på sitt nya program "Godnatt, Sverige". Där ska han under en halvtimme varje tisdag och torsdag intervjua olika kändisar.

"Jag bad Janet signera min mage"

Läs fler krönikor! Här är Cecilia Hagens samlingssajt
ANNONS:
FAKTA

Ålder: 38 år.

Bor: Fyra i Vasastan.

Familj: Anna, redaktör för SVT:s Faktum , Smilla, 7, och Sebastian, 5 år.
Aktuell för: Godnatt, Sverige som börjar i TV 4 den 12 april.

Bakgrund: Estniska föräldrar, bägge flydde till Sverige när de var små.
Pappa blev civilingenjör på IBM, mamma receptarie.

Uppväxt: Skärholmen, San José, Täby.
Skolgång: Allra först estniska skolan i Gamla stan, allra sist Handelshögskolan i Stockholm.
Karriär i korthet: Ultra Magazine , Hassan i radion, Knesset i ZTV, Sen kväll med Luuk i TV 4, 150 avsnitt under 8 år.
Intressen: Amerikansk popkultur; filmer, tv-serier, musik.
Det finns en lättsam glädje i det och det är en del av nuet.
Goda sidor: Duktig och ambitiös i jobbet.
Med tiden och barnen alltmer empatisk, vilket egentligen är oförenligt med rollen som tv-stjärna.
Man går säkert över lik utan att märka det.

Sämre sidor: Dålig simultankapacitet.

Visa merVisa mindre
Alldeles strax, den 12 april, är du tillbaka i rutan igen. Den här gången ska du prata med en kändis i tagit i en halvtimme varje tisdag och torsdag. Vad gör dig särskilt lämpad för uppgiften? - Det är nog kombinationen av mitt naiva galenpanne-sätt och den här Handelshögskole-Kristian som ändå är rätt påläst. Är det en beskrivning av dig på riktigt? - Ja, men en karikatyr av mig. Vad intresserar dig mest med en människa. Privatlivet? Hur pass intima frågor ställer du? - Jag är en sådan där Ulf Elfving-artad intervjuare. Jag kan vara till synes rätt snäll och sen kommer det plötsligt upp grejer. Det är ingen strategi, det bara blir, jag är ingen räv. Vad är det mest närgångna du frågat någon? Vad har fått dig att rysa en smula i efterhand? - Ett sent exempel är från mötet med Pagrotsky, jag kände att jag måste prata om att han är så kort. Så då gjorde vi det. Själv sa han inte att han var kort, han sa att han var liten. Apropå privata frågor: det var du som upptäckte Linda Skugge, eller hur? - Ja, det kan man säga. Hon var 18 år när hon kom upp på Ultra Magazines redaktion och ville recensera skivor. Hon hade först skickat ett sexsidigt brev skrivet med orange tusch. Och vad såg du i det hon skrivit? - En personlighet. Och en stilist, ett eget språk. Hon lär ha skrivit mycket om dig i sina publicerade dagböcker, hon lär skola älska och hata dig intensivt i dem. Du borde vara skärrad, läser jag i en recension i vårt pressarkiv. Är du det, blev du det? - Jag har inte läst det hon skrev. Är det verkligen sant? Hur har du kunnat låta bli? - Jag har massor med böcker jag vill läsa. Och jag har avsiktligt inte läst den där boken för att jag då inte behöver eller kan diskutera den. Men jag får väl ta och publicera mina egna dagböcker från den tiden, 91-93. Det ser jag fram emot. Berätta nu för mig, vad vill du med dina intervjuer, roa eller upplysa? - Vår redaktion i tv-huset ligger mellan nyhetsavdelningen och underhållningsavdelningen och det tycker jag är symboliskt för hur programmen kommer att vara. Vilken typ av människor är du mest road av att prata med? - Min intervjustil fungerar bra mot äldre maktmänniskor, folk i regeringen, affärsledare, de blir avväpnade av den och sänker då garden. Blir du någonsin nervös inför möten numera? - Lite nervös är jag alltid, extra nervös om jag ska intervjua personer som Thorsten Flinck. Man vet inte vad han är på för humör och om han överhuvudtaget dyker upp. Jag vill ha kontroll. Är det någon som aldrig dykt upp, som gjort det till en vana att tacka nej till dig? - Jan Guillou, i alla år. Vad konstigt. Är han rädd för dig, gör du honom osäker? - Han säger att han tycker att jag är fjantig. Fast hade han inte varit rädd hade han nog struntat i det och kommit ändå. Sen är det förstås många internationella stjärnor, som Drew Barrymore, som konsekvent tackat nej. De måste ha en anledning, något att promota, för att komma och vi betalar ju inte ett öre för att få hit dem. Sitter det alltså hela tiden folk och skickar ut förfrågningar till all världens kändisar av hennes dignitet för din räkning? - Ja. Och sen är det andra som sitter och letar upp Drew Barrymores bästis eller tar reda på att Will Ferrell har en svensk fru och var hennes mamma bor, på det sättet har vi fått in folk ibland, bakvägen. Man övertalar Foppas bästis i Örnsköldsvik att lägga ett gott ord för oss, till exempel. Och så får man intervjun till slut. Vem av alla dessa du talat med har gjort djupast intryck? - Roy Andersson-mötet minns jag särskilt. Han var soft och skön och har humor. Som han är skulle jag vilja bli när jag blir äldre. Vilken är den bästa fråga du ställt? - Hur menar du då? Ja, det vet jag inte riktigt. - Jag menade att den frågan är den bästa: "Hur menar du då?" Jaså, jaha, nu förstår jag. - Den är bra för att det är då du får det riktiga svaret. Det första är oftast än inlärd harang. Vilket är det bästa svar du fått? - Jag bad Janet Jackson signera min mage med en spritpenna och det räknade jag med att hon skulle göra men sen hade vi lagt in på skoj: "Får jag signera din mage?" och medan jag är på väg att ställa nästa fråga hör jag henne säga: "Sure, go ahead!" Känner du att du någonsin varit otrevlig mot någon? - Ja, när jag skulle intervjua Alf Svensson. I öppningsfrågan sa jag: "Kallas du för Affe? Aff betyder apa på estniska." Då blev han skitsur och hela intervjun havererade. Har majoriteten av de 300 du hittills talat med varit män i medelåldern? Och vad tänker du i så fall göra åt det? - Säkert har det varit så. Men en student vid Stockholms universitet kartlade vårt program och Lettermans och några till ur den aspekten och kom fram till att vi var bäst på mixen. Vi tänker mycket på det och det svåraste att hitta är mogna kvinnor. Jag ämnade just fråga: hur är det med kvinnor 50+ egentligen, har du någonsin talat med någon av den sällsynta arten? - Jodå, Margaretha Krook, Arja Saijonmaa, och hon den bedårande Gerd Egnell. Fler kommer jag inte på i ögonblicket. Det är så lätt att det mest blir unga tjejer i studion. Jag kommer fortsättningsvis att anteckna alla kvinnor 50+ som du har med och återkomma i ämnet. Hur är det förresten att bli recenserad hela tiden, hur är ditt förhållande till tevekritikerna? - Det är förstås en ynnest att få feedback på sitt jobb, generellt sett. Om man tänker sig att beröm och kritik är två ytterligheter så är likgiltighet värst. Hellre negativ kritik än att det inte märks alls vad man gör. Men din kollega Anders Björkman har ju konsekvent varit elak mot mig, vilket nästan är roligt, det är fascinerande att se hur skickligt han varierar temat "Kom aldrig mer igen, Kristian Luuk!" Kan du se det som ett mål att erövra Anders Björkman nu? - Det skulle vara roligt i stunden men på lång sikt vore det tråkigt. "Godnatt, Sverige", vilka känslor framkallar den titeln? - Den är lite kaxig, tycker jag. Tycker du? Är det inte mer liksom adjö, godnatt, ajöss för evigt? - Och Björkman har väl redan frasen "Godnatt, Luuk!" klar i datorn. Har han inte kommit på den än, så får han den nu av mig.
Mejla Skriv ut
Rätta text- och faktafel
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar: