- "Häxjakten" kändes fel. Som om hela boken handlade om att kvinnor blir jagade och det gör den faktiskt inte.
Men nog kände du dig utsatt för en medial häxjakt i samband med att du fick lämna posten som vd för Svenskt näringsliv 2005?
- Inte jämfört med hur Wanja Lundby-Wedin behandlades förra året eller hur Mona Sahlin blir behandlad eller hur SEB:s vd Annika Falkengren behandlas till skillnad från hennes manliga kolleger.
Fast du har skrivit boken för att ge din version av vad som hände när du fick sparken. Hade du själv någon skuld i att det gick som det gick?
- Ja, jag lät mig övertalas att acceptera ett jobb jag inte borde ha tagit. Sen hade jag för bråttom att få saker och ting gjorda, jag hade inte tid att vara trivsam och trevlig och skapa vänner och bygga allianser, vilket jag i stället borde ha gjort.
Du led skriver du också, och din styrelseordförande Michael Treschow svek dig. Med hans stöd hade du kunnat sitta kvar. Honom måste du vara rejält förbannad på.
- Nej, jag kan tänka mig in i hans situation. Det krävs en väldig styrka för att stå rak när det blåser och kritiken var mycket hård från dem som ville ha en annan typ av organisation än den vi tänkt genomföra.
- Jag hade låtit mig övertygas om att ta jobbet av honom och Sören Gyll, av dessa herrar med pondus, kunskap och erfarenhet. Mitt råd till alla lyder nu: välj inte så, bli inte smickrad, ta bara det jobb som känns rätt från början.
Något annat viktigt råd till kvinnor i karriären?
- Vi måste börja stötta varandra om vi ska kunna uppnå något slags jämställdhet i näringslivet, inte hjälpa till med att gräva fallgroparna.
- När vi tänker makthavare, då tänker vi på en kraftfull man med minst storlek 52 i kostym. Vi tänker inte en kvinna. Om det sen står en kvinna där då undrar vi: Varför hon? Även jag tänker så. Blir mer kritisk, försöker hitta fel på henne. Det måste vi sluta med.
"Jag träffade dig nästan aldrig, och när jag träffade dig, så grät du" står det på bokomslaget att din yngste son sagt om din tid i Svenskt näringsliv. Har den här boken fungerat som terapi för dig, som ett sätt att skriva av dig din frustration över att det gick som det gick?
- Det var inte avsikten. Orsaken till att jag satte i gång med den var att jag ansåg att jag beskrivits fel i medierna en gång för mycket. Jag utpekades som medskyldig till AMF-skandalens svindlande pensionsavtal.
Du satt ju i styrelsen då. Alltså var du det.
- Nej, för det här fallet var unikt. Stämman hade lyft bort just den här ersättningsfrågan från styrelsen. AMF:s ordförande Göran Tunhammar och några till fastslog själva beloppen.
Det dröjde länge, men till slut fick han ändå gå.
- Och det blev bara en notis i tidningarna. Jämfört med hur Wanja jagades fast hon inte var skyldig.
Du säger att vi är stolta över att vi inte har någon korruption i Sverige, men att den utbredda vänskapskorruptionen bland makthavarna kan ingen rå på. Var det den som förorsakade AMF-skandalen?
- Göran Tunhammar och Christer Elmhagen hade arbetat tillsammans länge och det var de två som gjorde upp avtalet, så helt okomplicerat är det inte.
Kvinnor med makt skrämmer. Varför?
- För att vi är annorlunda. För att vi inte beter oss som männen. Sitter det ett gäng herrar kring ett bord vid ett styrelsemöte, då säger kanske Anders: "Gul är bra". Och Pelle: "Jag tycker som Anders att gul är bra!" Och Erik säger att han, likt Pelle och Anders, också gillar gul.
- Vi kvinnor tycker att det där beteendet är överflödigt medan männen tycker att vi är obehagliga som inte konfirmerar dem.
Män som lämnar topppositioner förses ofta raskt med nya sådana. Men inte kvinnor, inte du?
-Jag var helt enkelt inte intresserad. Jag behövde en period för eftertanke.
Då öppnade du ett par butiker där du sålde egyptiskt konsthantverk. Det gick inte så bra. Du har ett gigantiskt lager kvar. Vad hände?
- Jag var mer intresserad av att vara ute i öknen och hitta de här fantastiska hantverkarna än jag var av själva butikerna. Äntligen fick jag göra något som var helt underbart, äntligen fick jag bara leva.
Det låter som en mycket dyrbar upplevelse.
- Det var det.
Du lyckades redan tidigt i din karriär tjäna ihop den då svindlande förmögenheten 14 miljoner kronor. Sen fick du 7 till när du lämnade Svenskt näringsliv. Är du ekonomiskt oberoende livet ut?
- Vad innebär det? Jag vill kunna vara på Fårö om sommaren och i Egypten när helst jag vill.
- Den där summan från Svenskt näringsliv är före skatt. Under ett år på Transferator tjänade jag 12 miljoner som mest, men 8 gick i skatt.
- Jag kan låta bli att arbeta några år, men jag är inte alls rik.
Och vad tänker du göra nu?
- Jag funderar. Ska jag acceptera ett lockande jobb jag blivit erbjuden, ett som jag måste gå till varje morgon? Eller ska jag slutföra mina teologistudier och bli präst? Jag kommer att bestämma mig före sommaren.
Rent privat är du relativt nyskild. I boken antyder du att det beror på problemen med mina ungar och dina ungar. Var det så?
- Ja, det var det allt överskuggande skälet. Jag tror inte att många förstår den här problematiken innan de går in i en ny familjekonstellation, förstår vad det innebär för alla inblandade, alla barn och exfruar och nya fruar. Det är väldigt jobbigt.
- Jag var övertygad om att vi skulle skapa den stora lyckliga familjen. Jag kämpade verkligen för det, men det gick inte. Då valde jag att lämna för för mig är mina barn viktigast.
Tänker du fortsätta att leva utan man?
- Det finns en förväntan om att man ska leva i tvåsamhet, man blir lite udda annars. Men jag lever hellre ensam än i en relation som inte är väldigt bra. Jag känner ingen brådska alls.
Vad har allt du gått igenom lärt dig?
- Jag har bestämt mig för att våga vara en person som inte traktar efter omvärldens gillande så till den grad att jag kan förändra mig likt en amöba för att uppnå det.
När du började med boken gav någon dig det goda rådet att låta bli att skriva den, för annars skulle du aldrig mer få en position i näringslivet. Vad var det man trodde att du skulle avslöja och har du gjort det?
- Jag vet inte. Men det var ett obehagligt råd. Man var kanske rädd för att jag skulle plocka fram en massa intrikata detaljer och blottlägga konstigheter, fast det har inte varit min avsikt. Jag har velat berätta min historia.
Kommer den att röra om i någon näringslivsgryta?
- Säkert, fast jag vet inte vilken. Men de som möjligtvis känner sig kritiserade är mycket rikare än jag och kan engagera en PR-byrå för att försöka svärta ner mig. Jag är medveten om och beredd på det.