ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:

Cecilia Hagen

Jag skulle bli alldeles tyst och kantig och fåordig och charmlös dessutom

Läs fler krönikor! Här är Cecilia Hagens samlingssajt
ANNONS:

Satt och slötittade på "Sommarpratarna" häromkvällen och undrade rätt mycket varför jag alls gjorde det. Det är ett väldigt underligt program, enligt min mening. Görs det för deltagarna eller görs det för tittarna?

Jag tycker att det delvis är härligt - vackra bilder, belevade, ofta välformulerade deltagare och vänlig stämning. Delvis förfärligt - alla deltagarna har någon gång sommarpratat i radion och nu ska de känsligaste avsnitten ur vars och ens program spelas upp medan de äter och dricker och sen ska alla runt bordet ha synpunkter på det där mycket känsliga. I tur och ordning. Och snart blir de alla jättejättegoda vänner och faller i varandra armar och sen ses de väl aldrig mer.

 

Förra året blev jag ombedd att vara med i ett av avsnitten, jag blev förstås oerhört smickrad och tackade genast ja och fick veta vilka de andra deltagarna var, en var en kvinnlig storviltjägare, har jag för mig, och en annan hade varit i fejd med USA:s största banan­odlarföretag. Övriga har jag glömt. Vi skulle alltså tillsammans åka båt till den fina krogen och äta gott och bli varandras allra bästa vänner, om inte för livet så i alla fall under de timmar då inspelningen skedde.

Ingen talade i förväg om vilket avsnitt ur vilket av mina sommarprogram som skulle komma att spelas upp, men jag insåg snart att det skulle bli något ur det program som mest av allt handlade om min relation till min mamma. Som inte var som mammor är mest. Och ju närmare själva dagen för båt­turen kom desto kallare blev mina fötter.

Jag ville vara med. Och ville inte. Jag ville få sitta i denna lilla utvalda församling och säga kloka lite sorgsna saker och liksom spegla mig i de andras framgångar. Samtidigt ville jag det absolut inte. För vad hade jag att säga utöver det jag redan tidigare sagt?

Inget alls. Och skulle det uppstå en diskussion kring bordet, vilket var själva syftet, då skulle jag stå mig slätt. Jag kan inte tala om mycket allvarliga, mycket personliga saker med helt okända människor inför en tv-kamera. Jag skulle bli alldeles tyst och kantig och fåordig och charmlös dessutom. Och det får man inte bli där.

 

Bara någon vecka före den utsatta dagen skrev en tv-kolumnist i Dagens Nyheter, eller var det Svenska Dagbladet, en rasande krönika om "Sommarpratarna", något dummare, mer narcissistiskt program hade han aldrig sett och just då instämde jag i vartenda ord, skämdes över min egen fåfänga och kastade mig på telefonen till tv och sa att jag bangar ur, förlåt, ursäkta. Och sen dess har jag bara känt en stor lättnad.

Inte för att programmet är så vederstyggligt, för det är det inte, utan för att jag hade varit totalt fel där. Jag hade förstört mitt avsnitt.

Jag intervjuar olika personer varje vecka, jag ställer massor av konstiga frågor till dem och jag förväntar mig intelligenta, roliga, rappa, skrivbara svar. Och det får jag oftast. Men hade det varit tvärtom, hade det varit jag som blev intervjuad i stället för intervjuade, då hade det blivit katastrof, platt fall, urtrist artikel.

 

Kom jag att tänka på när jag satt och läste in mig på Ulf Elfving. Han har gjort fler intervjuer än någon nu levande svensk under sina drygt 55 år i branschen, de flesta av dem lysande. Samtidigt avskyr han att själv bli intervjuad, för, säger han, han är så dålig på att svara, han tycker att det han säger blir så torftigt.

Nu har jag i alla fall lyckats tvinga honom att göra ett försök. Vi får se hur det går. Resultatet finns i denna tidning på söndag .

Mejla Skriv ut
Rätta text- och faktafel
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
Fler krönikor av Cecilia Hagen
NYHETSKRÖNIKÖRER
ANNONS:
SPORTKRÖNIKÖRER
NÖJESKRÖNIKÖRER
ANNONS:
ANNONS:
Senaste nytt
ANNONS:
EXTRA
SPORT
ANNONS:
BLOGG
Mest läst i dag
ANNONS:
ALLT OM MODE
FÖR DIG MED SURFPLATTA
PARADISE HOTEL-BLOGGEN
SILLY SEASON - SENASTE NYTT
ANNONS:
ANNONS:

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar: