Ibland blir man som förstummad.
Jag blev det i förrgår, när jag tog del av Åsa Linderborgs introduktion till Aftonbladets granskning av Bonnierkoncernen. Till hennes artikel hade fogats en karta över var på jorden denna koncern äger företag och avläste jag den rätt så äger Bonniers i princip hela världen. Eller i varje fall väldigt stora bitar av den. Det var väl det man hade misstänkt.
Hela Norden, hela gamla Sovjet, stora delar av Europa, hela USA inklusive Alaska, hela Australien och Nya Zeeland därtill.
Eftersom jag är släkt med ägarfamiljen, en intet ägande släkting, så inser jag nu vad jag gått miste om. Hade mormor varit en karl i stället, då hade jag ensam kunnat göra anspråk på exempelvis Storbritannien. Möjligen hade drottningen där knorrat lite.
Jag bara skojar, försöker skoja. Det är klart att Bonniers ska granskas noga, de har säkert en massa skumma saker för sig. Granskningen gjorde mig svårmodig av helt andra skäl och undrar ni vilka så tycker jag att ni ska gå in på newsmill.se och läsa artikeln "Därför har Åsa Linderborg fördomar om judar", signerad Aron Flam.
Den 27 augusti 2009 skrev jag ett par meningar i just det ämnet, så här stod det i den krönikan:
"Att upprördheten är så stor nu, det i sin tur beror på den latenta, lättväckta, obegripliga antisemitism som tycks ligga tätt under ytan hos så många till synes förnuftiga varelser. Och som finns där än i dag, om den, som brukligt är med alla fördomar, förmedlats från föräldrar till barn vid köksbordet under uppväxten.
Vilket kommer mig att tänka på några rader ur Åsa Linderborgs eminenta bästsäljaren 'Mig äger ingen'. Lilla Åsa och pappa går till Grimaldis skoaffär i Västerås för att pappa behöver nya skor. Han provar och provar men köper inga, det var för dyrt. Och sen står det så här:
'- Skojudar! muttrade han på cykeln hem. Hundratrettio keroooner för ett par skor!'"
Den 28 augusti i ottan tog Expressens nattredaktion bort de två sista styckena. Av någon sorts hänsyn. Men jag lyckades tjata in dem igen i nätversionen av den krönikan. Jag hoppas att något liknande inte händer den här gången.
Fick ett mejl från Sveriges Radios presschef. Han påpekade att jag i en artikel skrivit att Tove Meyer, en av de medverkande i kungaboken, fått sparken från radion. De har hon inte, skrev han. Så då har hon väl inte det längre.
Och så ber jag, apropå ni vet vad, att få avrunda med Hasseåtages minnesvärda sångtext. Jag har gått och gnolat på den i över en vecka nu:
"Efter kaffet vill man gärna ha små kvinnor, det är lika gott som Cointreau, villiga och mulliga och bra små kvinnor, då är det kalas och hoppa på.
Men kvinnan är ju också maka och mor, och lagar mat och putsar skor. Men efter kaffet vill man ha små läckra kvinnor, en cigarr, ett glas likör och sen amour.
Och får dom för sig nåt om kökets design, då får dom göra som dom vill.
Men efter kaffet vill man ha galanta damer, då ska det jävlar i min själ va killekill!
Och ni små dockor med ert fnitter och nojs, det är så tjusigt att ni finns, hur finge världen nya stiliga boys i fall vi inte hade kvinns?
Små dockor på en arbetsplats det är rart som tusan det, dom går och vickar med sin stjärt och är förtjusande.
Det finns ju dom som passar enbart såsom maka och mor och till att städa på kontor.
Men efter kaffet vill man ha små läckra kvinnor, kärleksgudens undergivna sexslavinnor, en cigarr, ett glas likör och sen amour!"
