Nu blir det ännu svårare att vara kvinna i världen

Det är ett oerhört steg för en kvinna att stiga fram i det yttersta rampljuset, en plats där det egentligen inte finns något skydd, varken i vårt jämlika land eller i ett samhälle som Pakistan, där kvinnohat är lag.
Men det är där hon verkligen kan göra skillnad, nå in i våra hjärtan, utvidga synen på vad en kvinna kan uträtta.
Benazir Bhutto var en underskön 54-åring i vit sjal, stora pärlor i öronen och svart kajal runt ögonen när hon mötte tv-kanalen CNN:s Wolf Blitzer i en intervju i höstas.
– Jag är beredd att ta riskerna, sa hon angående de extremister i hennes land som ”inte vill ha demokrati och inte vill ha en kvinna som ledare för ett muslimskt land”.
Hennes risktagande i den kaotiska politiska situationen i Pakistan verkade ofattbart. Men samtidigt kändes det som en tröst att hon vågade, en moralisk och mänsklig styrkedemonstration som gjorde att hon återtog sin plats som stjärna på den internationella politiska scenen.

Benazir Bhutto var 26 år när hennes far premiärministern dömdes till döden och hängdes, och flera runt henne sa i går att hon levde i skuggan av döden, att hon medvetet riskerade livet för att kunna vara nära sina väljare.
Men det spelar ingen roll, när nyheten om mordet ekade i redaktionslokalerna i går sände den chockvågor genom kroppen. Att Benazir Bhutto inte skyddades av att vara världsberömd, av att ett mord på henne får så enorma konsekvenser, det skrämmer.
Tv-bilderna från platsen där hon skadades dödligt och sjukhuset där hon dog, bilder som gick om och om igen på de internationella nyhetskanalerna, visade män som skadats, män som grät, män som var arga, män, män, män överallt, i stora, upprörda skaror, knuffande och skuffande för att synas i tv-rutan. Bara i arkivbilder från Benazir Bhuttos valkampanj skymtade några enstaka kvinnliga medhjälpare. Det offentliga rummet i Pakistan är på ett skrämmande sätt fritt från kvinnor.
I ett land där det enligt Amnesty begås minst 500 hedersmord på kvinnor varje år kan det tyckas som vardagsmat att en kvinnlig politiker mördas.
Men faktum är att mord på kvinnliga politiker är extremt ovanliga. Det finns bara några få på listan över drygt 1 000 mördade offentliga personer på nätuppslagsverket Wikipedia.

Sist en världskänd kvinnlig politiker mördades var 11 september 2003.
Det skedde på varuhuset NK i Stockholm, Sverige.
Kopplingen mellan de skakiga bilderna från kaoset i Rawalpindi och ett ställe där jag och många med mig nyligen handlade exklusiva julklappar kan tyckas omöjlig.
Ändå finns den där.
Jag tänker ofta på de uppoffringar Anna Lindh gjorde för att bli en kvinna i det yttersta rampljuset, vad som drev henne och vilken moralisk och mänsklig styrka hon visade. Mordet på henne, liksom mordet på Benazir Bhutto, visar att i sin vilja att vara en stark förebild, att arbeta för demokratin på den allra högsta nivån, tvingades hon göra vad Hillary Clinton i går kallade ”the ultimate sacrifice”.
Den största tänkbara uppoffringen.
Hillary Clinton är mitt uppe i ett historiskt försök att bli den första kvinnliga ledaren för världens främsta supermakt, och jag är säker på att hon i går kände nyheten från Pakistan träffa veka livet.
Att Benazir Bhutto mördats på ett så brutalt och skoningslöst sätt gör det inte bara svårare att vara kvinnlig politiker, utan att vara kvinna, överallt i världen.

Av Britta Svensson
britta.svensson@expressen.se