Har ni sett Julia Gillard? Den australiska premiärministern som lackar ur totalt en dag i parlamentet och attackerar oppositionsledaren för sexism och kvinnohat under 15 glödande minuter?

Det hände i förra veckan och sen dess har Youtube-klippet setts av miljoner. Människor har skickat det till varandra runt klotet.

Den rödhåriga, 51-åriga ledaren för Labourpartiet i Australien, landets första kvinnliga premiärminister sen två år tillbaka, var ingen jag hade koll på tidigare. Innan min kompis Mia skickade länken.

Sen var det som att få en käftsmäll.

Gillard står i det australiska representanthuset och ska försvara talmannen mot oppositionsledaren Tony Abbotts anklagelser om sexism. Och då är det som att hon ytterst kontrollerat och vältaligt bestämmer sig för att gå bärsärkagång.

Hon är så oerhört trött på att bli kallad "witch" och "bitch" (häxa och hynda). På att höra Abbott väsa sexuellt färgade trakasserier som inte bandspelarna i parlamentet tar upp, men som hon hör. På "sexism varje dag, på varje sätt".

Talet kallas nu banbrytande på nyhetssajter över hela världen. Och retorikexperten Fredrik Söderquist på Södertörns högskola säger att det kommer att bli historiskt.

I Australien har det mest mött kritik, eftersom man påpekar att hon ju försvarade talmannen Peter Slipper, som senare avgick efter att ha anklagats för sexuella trakasserier av anställda. Och så drar man upp inrikespolitiska frågor där Gillard inte anses ha stött kvinnor.

Men för oss icke-australier spelar det inte någon roll.

Det är inte särskilt svårt att föreställa sig hur det har varit att ta sig fram som kvinnlig politiker i det manschauvinistiska Australien. Julia Gillard har angripits för att inte vara gift, inte ha några barn och inte ha någon frukt i den fruktskål hon fotograferades bredvid i sitt kök.

Hon har anklagats för att vara för rödhårig, att ha för bred bak och eftersom hon tappade en sko när hon attackerades av demonstranter blev hon kritiserad för att ha fel saker på fötterna. Efter att feministtalet spridits runt världen har manliga twittrare med illa dold skadeglädje lagt ut en länk där hon fastnar med klacken och ramlar under ett besök i Indien.

Världen runt känner vi igen hur kvinnliga politiker förlöjligas. Men vi har aldrig sett någon slå tillbaka på det här sättet.

Hennes kraftfulla australiska dialekt, hennes kroppsspråk, hennes kontroll över situationen får oss att sitta trollbundna. Under tiden hon talar skrattar, ropar, häcklar männen i salen henne. Motståndaren Abbott himlar med ögonen, ropar "åh, kom igen nu!", tittar demonstrativt på sin klocka.

"Nu tittar han på sin klocka, för uppenbarligen har en kvinna talat för länge", replikerar Gillard.

Inte en sekund tvekar hon, hon talar utan uppehåll, och avslutar när exakt de utmätta 15 minuterna har gått. Häcklandet verkar inte röra henne i ryggen.

Både länken till det 15 minuter långa Youtube-klippet, och utskriften ord för ord av talet, ligger nu på utbildningsradions sajt under temat "Retorik - rätt att tala, vett att lyssna".

Men det handlar om mer än retorik. Det handlar om en kvinnas mod att ta plats. Och hur utmanande det fortfarande är när hon gör det, i oktober 2012.