Siffran är alltid densamma. Det är 17 kvinnor varje år som mördas av en man de har eller haft en relation med. Antalet går upp och ner, men varje femårsperiod blir snittet ändå 17, och har varit det sen 1990.

Mikael Rying, kriminologen på rikspolisstyrelsen som har koll på mordstatistiken, säger att eftersom antalet kvinnor i Sverige ökat sen 1990 har det i själva verket skett en minskning, relativt sett.

Samtidigt har det totala antalet mord minskat de senaste 20 åren, Det gör att kvinnomordens andel har blivit större.

Nu är 19 procent av alla mordoffer en kvinna som dödas av en man hon har eller haft en relation med.

Reinfeldt har utlovat krafttag mot våldet mot kvinnor. Journalister, debattörer och författare har tagit tag i ämnet de senaste decennierna. Det är genomdiskuterat och sönderskrivet. Men fortfarande återstår frågan: Måste 17 kvinnor dö varje år?

Mikael Rying säger att mycket har hänt sen 70- och 80-talen då i snitt 21 kvinnor om året mördades.

Omgivningen har blivit mer medveten om problemet, och är en "tredje part" som kan rädda liv.

Det har växt fram kvinnojourer över hela landet.

Lagstiftningen har skärpts, med besöksförbud och brottsrubriceringen grov kvinnofridskränkning.

Angela Beausang på Roks, riksorganisationen för kvinnojourer, lyfter fram att 1 januari i år utökades den så kallade lex Bobby, uppkallad efter tioåringen som plågades till döds av sin mor och styvfar. Inte bara när barn blir dödade, utan även då en vuxen dör av relationsvåld ska socialstyrelsen utreda om någon myndighet gjort fel.

Kanske kommer detta att leda till att något systemfel kan ringas in, och liv räddas.

Jag funderar mest på vad man borde göra innan kvinnan blir mördad. Inte bara utreda vad som gått fel efter att mordet har skett.

När polisen i New Orleans fick i uppgift att minska antalet mord totalt sett var första åtgärden att dra åt tumskruvarna på stans kända kvinnomisshandlare.

För när de andra mord som skulle ske det närmaste året var svåra att förutse, både när det gäller gärningsman, offer och mordplats, kunde man med mycket stor säkerhet veta att någon eller några av de män som redan varit misstänkta eller dömda för våld mot kvinnan de hade eller haft en relation med, skulle mörda henne.

Och brottsplatsen skulle i de flesta fall bli det gemensamma eller tidigare gemensamma hemmet.

Hittills i år har 13 kvinnor i Sverige mördats av sin man eller exman. Mönstret är likartat. Han tål inte att hon lämnat honom. Han ger sig inte. Han ses av det blivande offret och av omgivningen som mycket farlig.

När man läser polisutredningar och domar är det slående vilket handlingsutrymme mannen har före mordet. Hur mycket han kan göra och säga, vilket inflytande han har över människor och situationer. Medan den hotade kvinnan inte har något utrymme alls.

Hennes eget hem är den farligaste platsen. Det är ofta där hon dör, inför ögonen på sina barn.

När jag läser om detta, vill jag vara rikspolischef. Bestämma mig för ett stenhårt fokus: de närmsta fem åren ska fem mäns handlingsutrymme minska så till den grad att de inte lyckas mörda den kvinna de en gång påstått att de älskat.

Och snittet på antal kvinnor som mördas av sina män varje år minska till 16.