Britta Svensson

Som feminist har hon inget att lära mig

Publicerad

Jag skulle aldrig se ett tv-program med Horace Engdahl. Jag är monumentalt ointresserad av personen i fråga, både som kulturpersonlighet och författare.

På 80-talet uppfattade jag honom, i hans roll som offentlig person, som en självupptagen typ med märkliga åsikter. Ungefär som den man som beskrivs i Engdahls ex-hustrus Ebba Witt-Brattströms bok "Århundradets kärlekskrig".

Ebba Witt-Brattströms bok är förstås en roman, men ibland skriver hon närmast exakt saker som hon sagt i intervjuer om sitt eget äktenskap. Efter 30 års förhållande rasar hon mot Horace Engdahl som en självupptagen typ med märkliga åsikter. Det känns lite grann som ett antiklimax.

Men man får hålla isär verkligheten och fiktionen. Jag har aldrig träffat de två verkliga personerna, bara sett dem dansa förälskat på Nobelfesten när jag var där som journalist. Då tänkte jag att han måste vara en mycket bättre person privat än han framstår som offentligt eftersom denna kända feminist tycks så kär i honom. En feminist som såg nöjd ut med sig själv i balklänning i dansens virvlar.

I boken skriver hon: "Blev jag solochvårad?".

 

Det är en intressant tanke i en roman som handlar om förhållandet mellan en feminist och en självupptagen typ med märkliga åsikter. "Jag plockade upp dig/ur rännstenen/och gav dig ett liv", skriver hon om mannen som bokens "hon" räddar och ger ett hem, försörjning och förstahandskontrakt.

Skildringen av mannen svajar lite fram och tillbaka, men tanken förs fram att han hela tiden manipulerat sin hustru för att upphöja sig själv. Inte alls en rar person innerst inne.

Så hur kommer feminismen in i detta?

Själv kallar jag mig inte "feminist" som en beteckning, jag anser att den är överspelad sedan länge. Det är absolut självklart i Sverige i dag genom lagstiftning och andra regleringar att män och kvinnor har samma mänskliga rättigheter. Om man med feminism menar lika rättigheter för kvinnor så är den redan genomförd som politisk idé.

 

Det betyder inte att alla kvinnor i det här landet inte varje dag måste stå upp för sig själva och använda sig av den frihet och de valmöjligheter de har fått. En av de viktigaste punkterna i det är att inte belöna, beundra och stödja män hela tiden, utan ta plats själv eller stötta andra kvinnor.

Den stora fråga som väcks av Ebba Witt-Brattströms bok och det förhållande som skildras där är: Varför lägger någon som kallar sig feminist 30 år på att stödja en kvinnoföraktande mansgris?

Varför skildrar hon i sin bok en genomfeministisk kvinna anställd på ett "jämställdhetsdepartement" som en som "släpar dagens matkassar uppför trapporna" medan mannen gör karriär och stiger i graderna? En hustru som utsätts för "kvinnofridskränkning", misshandel och våld utan något resonemang överhuvudtaget om polisanmälan?

Denna kvinna är ju inte någon feminist utan ett offer utan förmåga att stå upp för ens de enklaste av sina rättigheter.

Jag har aldrig kallat mig "feminist" och inte heller utgett mig för att vara en "feministisk" predikant för andra kvinnor. Men jag har aldrig varit en dörrmatta för en man. Jag känner massor av kvinnor som stått upp för sina rättigheter och sin karriär och gift sig med jämställda män.

Jag beundrar Ebba Witt-Brattström enormt för hennes gärning som litteraturvetare. Men som feminist har hon inget att lära mig.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst idag