Britta Svensson

Gå genast och se "Call girl". Innan den dras in och censureras. För det händer väl snart

Publicerad

Åh, vilken bra film. Gå genast och se den. Innan den dras in och censureras. För det händer väl snart.

Jag talar förstås om "Call girl".

Det var proppfullt i salongen, mitt på blanka förmiddagen. Overkligt att komma ut i ljuset och 2010-talet efteråt. Jag var ju tillbaka där, i det mer sjaskiga, men också mer levande 1970-talet. Då jag var 20 år gammal.

Filmen visar någonting från den tiden som är sant. Det faktum att det bara var män som hade makt. I politiken, inom polisen, i rättsväsendet. Inte bara män, utan äldre män. Med en självklar äganderätt till beskrivningen av sakernas tillstånd.

Som att män har behov, att man inte ska rota i privatlivet, och att det en man med makt säger, det måste man tro på.

För kvinnor fanns en genväg till makt och pengar. Den gick genom sex. Och den var fruktansvärt destruktiv.

"Call girl" hade bara blivit en ond och hopplös film om den framgångsrika hallicken i den varit man. Nu är hon en medelålders kvinna, spelad av Pernilla August.

Verklighetens kopplerska Doris Hopp tjänade pengar på bland annat en kvinna som framträdde i måndags kväll i Jenny Strömstedts pratshow på TV4. Kvinnan sa att verkligheten var "ganska lik" filmen, men att "det var mycket mer bedrövligt".

En spelfilm är något annat än en dokumentär. Den måste ha sin egen logik för att vi ska tro på den. Magnus Kreppers stats­minister ser först inte ut som Olof Palme. Han är en arrogant karriärpolitiker som vid ett tillfälle köper sex som alla andra.

Så står han plötsligt på ett Sergels torg fullt av röda fanor och blir Palme.

Jag vill att den här fantastiska berättelsen ska fortsätta övertyga mig och den gör inte det när Magnus Krepper ordagrant återger ord som vi nyligen hörde Palme säga i ­Kristina Lindströms och Maud Nycanders dokumentär som också går på biograferna.

Felet med införandet av den riktige Palme i fiktionen är att han knappt nämns som sexköpare i boken "Bordellhärvan", som filmen bygger på.

Deanne Rauscher, som är researcher för filmen, har varit med och skrivit boken. Där står på två ställen att Palme "namngavs av ett par kvinnor" i polisens utredning av Hopp. Hopps syster citeras när hon berättar att hon träffat Olof Palme i Hopps lägenhet.

Sen blir det inte mer. Medan boken flödar av andra namn på politiker, med massor av detaljer.

På ett annat ställe skriver man på ett försåtligt sätt om "den kände politikern". Kvinnan från Jenny Strömstedt-programmet påstår att denna namnlöse politiker köpte sex av henne när hon var "14 och ett halvt år". Men på ett annat ställe i boken står att hon var född i november 1959 och fick kontakt med Doris Hopp första gången sommaren 1974 när hon var 14 år och nio månader.

Eftersom det var lagligt att köpa sex på den tiden, är enda sättet att få till ett kittlande lagbrott att hävda att den prostituerade var under 15 år. I filmen är flickan född 1962.

Kusinen som också ibland påstås ha varit 14 år är enligt boken född i juli 1959, och var 15 år fyllda när hon fick kontakt med Hopp.

Grundläggande fakta är fel i fiktionen. Kanske innehåller den också brottsligt förtal. Men som sagt, gå och se "Call girl" medan du kan. Den tillför ett perspektiv på 70-talet som är viktigt för den som kan titta kritiskt.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst idag