SVT:s program "30 liv i veckan" skakade om ,och jag började fundera på vilka som mår dåligt i omgivningen, och om man ser dem och lyssnar på dem, skriver Expressens Britta Svensson. Foto: SVT

SVT:s program "30 liv i veckan" skakade om ,och jag började fundera på vilka som mår dåligt i omgivningen, och om man ser dem och lyssnar på dem, skriver Expressens Britta Svensson.

 Foto: SVT
Britta Svensson

Det finns mycket att göra för att rädda liv

Publicerad

Vågar vi prata om självmord?

Det är klart, det måste vi.

Sanning, inte hemligheter och skam, är vägen till bättre psykisk hälsa.

Jag kan tänka mig att man på Sveriges Television funderade länge innan man vågade göra dokumentärserien "30 liv i veckan" i tre avsnitt om självmord. Svårt ämne att tackla på rätt sätt, oerhört noga med tonträffen, viktigt med rätt röster.

Att etablerade programledaren Anne Lundberg har egna starka erfarenheter måste ha spelat roll för att serien blev av. Både hennes pappa och farfar tog livet av sig, och i första avsnittet tog hon upp det utan skygglappar, samtidigt som hon ledde programmet på ett mycket professionellt sätt.

Hon var sig själv, men med en tyngd i hela sin person och en trötthet i blicken som visade att det här är allvar. Hon fick god hjälp av Sofia Helin, vars farmor begick självmord efter att ha levt stora delar av sitt liv på mentalsjukhus.

För mig har vänners, bekantas och arbetskamraters självmord i de flesta fall hört ihop med hemligheter. Självmordet har avslöjat sådant som fanns under ytan. Under en föreläsning för tonårsföräldrar snappade jag upp en mening som gick rakt in: "Sanning hör ihop med psykisk hälsa". Det tror jag på.

Det är farligt med hemligheter, sades det i "30 liv i veckan", och det kändes som en bra utgångspunkt för att berätta mera om detta det mest förbjudna. Om en 15-åring som tar sitt liv. Williams föräldrar Linda och Magnus i Jokkmokk berättade på ett storartat modigt sätt om känslorna efter sonens död, och "skulden jag känner för att jag inte kunde rädda mitt barn från döden".

När man berättar så omfattande om ett barns självmord finns det knappast några större tabun kvar att ta upp. Det värsta tog man itu med först. Jag blev mycket djupt gripen av Williams pappa Magnus som tycktes uppleva sonens svårigheter med varenda por av sin egen kropp.

Programmet skakade om, och jag började fundera på vilka som mår dåligt i omgivningen, och om man ser dem och lyssnar på dem. 30 svenskar tar livet av sig i veckan, det är en farsot, som vi borde göra mycket mer för att utrota. "Det äter sig in i mig och dem runt omkring mig", sa Sofia Helin om sin medverkan i programmet.

Anne Lundberg tyckte att det var "ganska omvälvande" och hade börjat tala med sina familjemedlemmar på ett nytt sätt.

– Det finns en smärta bara i att existera, sa Sofia Helin, och det stämmer, men jag tänkte också på att 15-årige William hade svårigheter med adhd och dyslexi som kanske borde fångats upp bättre av vården och skolan.

Bara en av tio som överlever ett självmordsförsök tar verkligen livet av sig senare. Det finns alltså mycket att göra för att rädda liv, och jag tror att den här programserien kommer att hjälpa till med det.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag