HJÄLLBO. Kan polisen lösa mordet på Nancy Tavsan? Det är den stora frågan när dagarna går och ingen misstänkt grips.
När det gäller de andra tonårsmorden i Stureby, Vollsjö och Sparsör gick de fort att reda ut. Tonåringar som visste avgörande saker hörde omedelbart av sig till polisen.
I Hjällbo har det varit annorlunda.
Två 16-åriga pojkar som hittade Nancys mobil i anslutning till brottsplatsen lämnade inte in den till polisen. Fast de förstod vems det var behöll de den och satte in eget simkort för att använda den.
För polisen var det oerhört viktigt att hitta mobilen, och jag tror i stort sett alla människor över lågstadieålder begriper det.
I Vollsjö och Sparsör var sms och mobilsamtal viktig bevisning, i Stureby direkt avgörande.
Så varför kontaktade inte 16-åringarna polisen? Det är faktiskt obegripligt. Mobilen hittades inte förrän polisen spårade den. Hjällbo är ett speciellt område: Sveriges invandrartätaste, med 95 procent av utländsk härkomst. Landets barntätaste, med många trångbodda stora familjer. Nummer ett på listan över Västsveriges mest problemfyllda bostadsområden. Medelinkomsten bland de lägsta i Göteborg.
Vad innebär det? Innebär det, som 16-åringarnas handlande skulle kunna tyda på, att de som bor där misstror polisen? Att de av någon anledning inte vill att de ska lösa mordet på Nancy? Eller av andra orsaker inte berättar vad de vet?
Ett slags förortens omertà, maffiatystnad?
Jag tror inte på det.
Det var märkligt att höra polisen på sin presskonferens häromdagen tala om Hjällbo som en enhet, en grupp som agerar på ett visst sätt. "Det finns stor oro ute i Hjällbo", "folket som bor där visar sina reaktioner på ett annorlunda sätt", och så det ödesmättade svaret "det hoppas jag", med menande blick, på en ung svennereporters oroliga fråga om de anhållna killarna som släppts "är säkra i Hjällbo".
Kommissarie Per-Olof Johansson sa att "det finns givetvis en aggression mot de här killarna" och att polisen "har gjort åtgärder runt dem" innan de släpptes (skickat bort dem från området). Men han kunde inte riktigt svara när jag frågade varför.
"Det finns ett hämndbegär, en upprörd stämning när man läser bloggar och chattar", antecknade jag hans svar.
Sen sa han, utan att någon frågat, att Nancy Tavsan var "en normal flicka som det inte finns något konstigt kring".
Jag blev så trött där, på svennepolisen och oss medelålders svennereportrar som var så överens om hur underligt allting är "ute i Hjällbo".
Jag vet ingenting om Hjällbo, men alla utsatta områden jag fått någon inblick i har befolkats av en tyst majoritet människor som måste bo där, som inte har något alternativ, men som lever i rädsla för vad den lilla klick som ställer till problem hittar på.
De har mest av alla att vinna på effektiv brottsbekämpning, för de lever närmast de skadliga effekterna av brott.
Den goda majoriteten i Hjällbo vill, som alla vettiga människor, att den som vet något om mordet på Nancy Tavsan ska ringa polisen. På nätet hittar jag inte bara hot utan mest ord om kärlek till Nancy, och ständigt numret till Göteborgspolisens tipstelefon. Ring, skriver till exempel Amjad på Facebooksidan som Nancys bror skapat. Ring och berätta vad du vet.