Det går som en osynlig, diagonal gräns rakt genom Malmö. På den ena sidan regerar våldet.
På den andra är livet lugnt och fridfullt.
Det är en överdriven bild. Men den stämmer till stora delar.
I östra och södra delarna av Malmö, på båda sidor av vägen till Jägersro, har sex av de sju olösta mord som länskriminalen just nu arbetar med ägt rum.
Det enda som bryter mönstret är det vid kallbadhuset i Sibbarp 11 maj. Men där vet polisen å andra sidan att mordet förmodligen är gängrelaterat. Inget som har att göra med fint folk som bor på den sidan Malmö, alltså.
I tisdags blev en man mördad på Lindängen, ett delvis hårt slitet miljonprogramområde i södra utkanten av Malmö. De andra fem har ägt rum på ett begränsat område mellan Herrgården, längst österut på Rosengård, och Möllevången.
Även de tre mord som serieskytten Peter Mangs misstänks för skedde i samma områden, två på Lindängen, nära tisdagens mordplats, och det på Trez West Persson nära Rosengård.
Fotbollsstjärnan Zlatan Ibrahimovic lever med andra ord ganska säkert i sitt nuvarande hus i området Fridhem, i andra änden av Malmö, nära havet. En sagolik idyll med villor från förra sekelskiftet. En av dem är just nu till salu för 14,5 miljoner kronor.
I Rosengård räcker det med att slanta upp 375 000 kronor för en tvårummare på 13:e våningen, i de delar där det finns bostadsrätter.
En lika stor tvåa i Västra hamnen, Malmös chicaste nya bostadsområde vid Turning Torso, kostar 1,7 miljoner.
Jag möter tre olika reaktioner på situationen i Malmö.
En del på "fel" sida om stan talar desperat om läget, ibland i rasistiska termer. Andra i samma områden visar en märklig tillknäppthet. De verkar vana att inte prata öppet om vad de känner.
Medan de på lugna gatan utan undantag säger att problemen är överdrivna och de trivs utmärkt.
Zlatan Ibrahimovic, mannen från Rosengård som så magiskt korsat den osynliga muren tvärs genom Malmö, beskriver mekanismerna bakom segregationen i stan på ett unikt sätt i sin nyutkomna självbiografi.
Hans mammas gata var Cronmans väg vid Törnrosen, den gård på Rosengård som ligger närmast centrala stan. Från hans pappas lägenhet på Sorgenfri är det ännu närmare.
Ändå skriver han att han var 17 år innan han var i centrum, på Gustav Adolfs torg. Det är en dryg kilometer från Sorgenfri på min karta, en rask promenad.
Det är en chockerande uppgift. Som om muren genom Malmö var verklig.
Vad hade hänt om fem, sex, sju mord skett på samma lilla yta i säg, Limhamn? En ihjälskjuten 15-åring på nyårsafton vid grinden till en patriciervilla?
Allt blir så skrämmande tydligt om man i tanken tar killen från Rosengård och flyttar runt honom till andra ställen i staden.