Under de här åren har jag själv ofta varit en av dem som varit med i matchen. Till exempel var jag mycket kritisk mot Mona Sahlin under Tobleroneaffären.
Hårda tag tillhör jobbet - på båda sidor.
Men ibland tycker jag att min egen tidning har gått för långt. Jag gillade inte när Gudrun Schyman påstods ha gjort en sexfilm, och tyckte att min gamla antagonist Mona Sahlin blev för hårt åtgången i årets valrörelse.
Att redovisa hur Moderaternas miljökämpe Sofia Arkelsten frotterar sig med bensinbolaget Shell är däremot helt korrekt. Vartenda ben i den gamla journalistkroppen kände den klockrena träffen när vår politiske reporter Karl-Johan Karlsson redovisade detaljerna i onsdags:
Resa, hotell och middag betalda. Bloggande och talande om Shell i riksdagen. Tung kritik från andra politiker.
Varenda detalj verifierad, av Shells informationschef, Arkelstens egen blogg, och riksdagens arkiv. Ett skolexempel på hederlig granskande journalistik.
Sen åkte bollen över på den andra planhalvan. Det var upp till Moderaterna, och till Sofia Arkelsten själv, att svara.
Jag tycker att de har gjort det förvånansvärt bra. Vi har varken sett hejdlös panik, eller aggressiva motattacker. Vi ser en process.
Under mina år på Expressen har jag arbetat under åtta chefredaktörer, varav några avgått hastigt under visst rabalder. Jag har hunnit fundera på frågan om det ibland inte vore bättre att helt enkelt stanna kvar.
Det ser ut som om Fredrik Reinfeldt också tänkt den tanken. Han testar att hantera ett riktigt klassiskt mediedrev genom att låta den jagade personen sitta kvar och försvara sig. Jag beundrar honom för det.

I gårdagens tidning lyckades Expressen på ett sällsynt sätt visa hur svårt detta ändå är. Vi hade bilder på en märkbart berörd Sofia Arkelsten som faller samman, torkar tårar och tröstas av en medarbetare. Jag gillar de bilderna väldigt mycket.
De visar viktiga saker. Att det är tufft att försöka stå på sig under ett drev, och rida ut situationen. Att det är fantastiskt att ha människor omkring sig som stöttar. Och att det inte är farligt att gråta och visa känslor, det ingår i hur människor fungerar.
Efter tårarna gick Arkelsten ut i Aktuellt och slog fast att hon stannar kvar som Moderaternas partisekreterare. Hon beklagade om Shellaffären "kan tolkas som att jag är otillbörligt påverkad".
Hon såg berörd ut, men klarade situationen.
Hur det ser ut på lång sikt är mer tveksamt. Som jag skrev i Expressen i går är vi många som nu undrar vad Sofia Arkelsten egentligen står för. Miljöengagemang eller undfallenhet för storfinansen?
Stannar hon kvar som partisekreterare har hon mycket kvar att bevisa. Massor av kvinnor som mött motgångar på sitt jobb, och gråtit floder, följer med stort intresse hur hon kommer att bära sig åt.