Det var först mot slutet av rättegången i hovrätten som jag verkligen förstod. Jag tittade på Christine Schürrer och insåg: DET ÄR HON. Hon slog ihjäl Max och Saga Jangestig med en hammare.
Hur kunde hon?
Hur klarade hon av det?
Hur lyckades denna ostraffade unga kvinna utan kriminell bakgrund nästan komma undan?
Hovrättslagmannen Magnus Göransson sa i går att det varit "ett mycket svårt mål".
Det märks när man läser Svea hovrätts minutiöst skrivna dom där de viktiga detaljerna från den två månader långa rättegången är knivskarpt utredda.
Det är tunt.
Hovrätten vill veta hur Emma Jangestigs berättelse växt fram under polisutredningen men konstaterar att åklagarna bara spelat upp två förhör. Hovrätten har fått pussla ihop det hon sagt från bristfälligt underlag, och kommer fram till att hon "har vissa minnesfragment eller öar av minnen" men "inget direkt utpekande".
Att Christine Schürrer haft tillgång till en hammare som nu är försvunnen tillmäts av hovrätten bara "ett visst begränsat värde".
Rätten skriver att det "inte anses visat" att Schürrers resor till Arboga 12 och 14 mars "skedde för att rekognoscera respektive begå brott".
Det finns tre saker kvar som fäller Christine Schürrer:
1. Motivet. Hovrätten bluddrar inte som Västmanlands tingsrätt om ett "klassiskt drama som en följd av olycklig obesvarad kärlek". Det är mer insiktsfulla ord om "en besatthet som över tid har trappats upp och övergått till en avancerad form av förföljelse med starka manipulativa inslag".
2. Närvaron i Arboga morddagen 17 mars. Hovrätten anser det "graverande" att Schürrer ljugit om resan, och trots fällande dom i tingsrätten inte kommit med någon godtagbar förklaring. "Hovrätten konstaterar att hon varit i närheten av brottsplatsen och att hon inte är villig att förklara varför".
3. Skoavtrycket. En polis med närmast nördigt intresse för skor fick fram ett avgörande bevis när han konstaterade att avtrycket i blod i Emma Jangestigs hall kom från skor av ett märke som Schürrer haft. "Dessa omständigheter är starkt besvärande för Christine Schürrer" skriver hovrätten.
Med ett nödrop räckte det till livstids fängelse, livstids utvisning och det högsta skadestånd till mordoffers anhöriga som dömts ut i detta land, 100 000 kronor.
Hovrättsrådet Kerstin Elserth sa till mig i går att hovrätten är bunden av högsta domstolens påstående att "det är fråga om en och samma läkningsprocess" när man förlorar flera anhöriga, och därför bara kan döma ut ett skadestånd, för ett barn.
Genom att dubbla normalsumman 50 000 kronor får Svea hovrätt ändå till en acceptabel nivå på skadeståndet.
För Max och Sagas anhöriga återstår förstås svåra frågor.
Vad hände egentligen där i hallen på Verktygsgatan i Arboga? Emma Jangestig fick hammarslag i huvudet och tuppade av, så det finns bara Christine Schürrer kvar som vet.
Men ett erkännande, en berättelse om Max och Sagas sista tid i livet, kan inte skymtas.
Christine Schürrer har mycket långt till insikt om sig själv och det hon gjort. Det vi kan vänta oss den närmaste tiden är snarare inlagor till högsta domstolen och nya utspel för att försöka fortsätta processen.
