Det känns som att kika in i ett hemligt rum.
Boken "Maktlekar - det dolda gruppvåldet bland unga" är just nu en hett omdebatterad bok.
På ena sidan författarna, med ursprung i Fryshuset, som säger att det handlar om en social epidemi bland barn och ungdomar, om våld och sjuk maktutövning.
På den andra bland annat en professor i sociologi, en barnpsykiater och kriminologen Jerzy Sarnecki som anser att de överdriver. Pojkar är pojkar, typ. Och den som sig i leken ger får leken tåla.
Expressen har skildrat den nya, hårda skolan i en rad artiklar de senaste dagarna.
En skola där gamla hederliga lekar som Ryska posten numera kan omfatta gruppvåldtäkt. Där nya lekar handlar om att misshandla andra. Där rena maffiametoder som "Slavleken" som går ut på att stjäla och begå brott förekommer.
Själv tycker jag att författarna Sanna Mohr, Stefan Koch och Sannie Wedberg, som haft kontakt med 500 elever på mellan- och högstadiet, från Stockholmsförorter som Spånga till överklasstadsdelar som Östermalm, berättar övertygande om något som vi måste våga se.
Det som svider mest i deras bok är att så många av citaten kommer från mellanstadiebarn.
Kille, 10 år: "Man gör det här för att få slå, få hämnd och för att det är kul".
Tjej, 11 år: "Killarna gör, tjejerna är offren".
En flicka berättar att på mellanstadiet blir man än så länge tillfrågad om man vill bli inkletad med ägg när man fyller år. "Men i åttan blir man äggad även om man inte vill".
Kille, 11 år, säger om "Invigningsleken", som innebär en veckas misshandel när man klippt håret: "Man tycker inte om att bli slagen, så det är bra att de förbjöd den. Man ville inte gå till skolan".
När barnen berättar känner man vanmakt, en undran vad de vuxna i den svenska skolan sysslar med:
Tjej, 14 år: "Lärarna kan säga att killarna bara leker och har lite kul. Jag försöker att inte synas. Det är bäst att vara så tyst som möjligt".
När Dagens Nyheter hade en chatt efter en artikelserie om maktlekar i våras skrev en läsare: "Jag tycker att maktlekar är ett slags nazism - där de svagare föraktas och skadas, byt ut skällsordet "bög" mot jude så blir det tydligare vad som pågår".
"Suddgummibögen", "Böghög", "Bögryckleken" är några exempel på lekar där det gäller att skada den som anses vara underlägsen.
Det kanske är på skoj? Roligt för dem som är med? När författarna till boken frågade visade det sig att många mådde dåligt av att delta. Det handlade snarare om vissa elevers maktutövning, än egentlig "lek".
När grova våldsbrott begås av tonårspojkar frågar man sig var våldet kommer ifrån. Var föds det, var får det näring? Var lär man sig att slå och kränka andra?
Tänk om en del av svaret är att våldsutbildningen sker på skoltid, i skattefinansierad verksamhet som ska lära ut respekt för andra? Tanken svindlar.
Vad flickor gör och hur de mår ska alltid granskas och utredas och kommenteras. Nu har turen kommit till pojkarna.
För maktlekar med våldsinslag handlar främst om dem, hur de beter sig mot varandra, hur de egentligen aldrig uppfostras, stoppas eller kontrolleras. Ett minimikrav är att denna sorts "lekar" flyttas till fritiden. Skolan måste vara en zon fredad från ritualiserat våld.
