De sveper in i sal 7 i hovrätten, välklädda och eleganta, som en fläkt av den fina världen. Men det polisutredningen berättar om är misär.
Åklagaren Eva Finné säger att Wahlgren kastat in hustrun i en stenvägg, släpat in henne i håret i bostaden och där slagit henne i huvudet så hon fick sy elva stygn.
Både Daniel och Andrea Wahlgren förnekar.
Men det som åklagaren påstår sipprar ändå igenom den tunna väv paret konstruerar med hjälp av torftiga och osannolika berättelser.
Det Daniel och Andrea säger understödjer det de vill förneka.
När Andrea Wahlgren om och om igen beskriver sig själv som en outhärdlig människa som har orsakat alla skador själv låter hon som ett klassiskt misshandelsoffer.
När Daniel Wahlgren påstår att han inte märkt att hustrun fått det balinesiska tempelljus som han själv beskriver som "en tung kloss" i huvudet så det blev ett stort jack är det svårt att tro honom.
Det finns ett hål i hans berättelse där det borde finnas en bra förklaring.
En polis som kom till platsen skriver i sin rapport:
"Jag gick in i lägenheten och observerade att det rådde oordning och att det var blodfläckar på golv och dörrar i hallen och i köket. Inne i rummet direkt till höger från hallen såg jag en person som låg på en säng. Jag gick fram till sängen och såg att det var en kvinna som låg där. Kvinnan var mycket blodig i ansiktet, i håret och på händerna."

När åklagaren frågar Andrea: "Varför sa inte Daniel, titta du blöder, vi måste göra något" får Daniel Wahlgren det ljudligaste av sina utbrott.
Han blir om och om igen så arg och irriterad på både den kvinnliga åklagaren och en tidigare flickvän som vittnar om att han ofta var våldsam, att det känns otäckt.
Han förklarar flera gånger att han vid tiden för händelsen var utarbetad och hade sovit för lite. "Jag är ganska körd som människa" beskriver han sitt tillstånd.
Men han gjorde ju inget, hur kan det spela roll?

I tingsrätten blev Daniel Wahlgren dömd till dagsböter för ringa misshandel för att ha kastat hustrun in i en vägg. Det andra friades han från eftersom en läkare sagt att hustrun kunde åstadkommit huvudskadan själv.
Men rätten var oenig.
Rättens ordförande och en av nämndemännen radar i en lång skiljaktig mening upp ungefär punkterna ovan. De tycker dessutom att Andrea Wahlgren lämnat så många olika uppgifter om skadan i huvudet att hon inte är trovärdig. I går lämnade hon ytterligare en ny version, vilket ett av hovrättsråden noterade.
Det jag inte förstår är:
Om Daniel Wahlgren inte misshandlade sin fru, varför har han då ingen vettig förklaring till det som bevisligen hände?
Om han misshandlade henne, varför erkänner han inte?
Hustruns skada har läkt, hon får inga framtida men. Den går att förlåta. Den situation han är i nu är mycket värre.