polisens misstag vid utöyamassakern
• Båten överlastades. Beslutet att lasta för många polismän och för mycket utrustning i den lilla gummibåten - som sedan fick motorstopp och började ta in vatten - var fel och omotiverat.
• Regeringsbyggnaden var inte avspärrad. Angreppet mot regeringsbyggnaden i Oslo kunde ha förhindrats om säkerhetsåtgärder, som redan beslutats, hade verkställts. Grubbegata, utanför regeringskvarteret, borde ha varit avspärrad för biltrafik 2011, anser kommissionen.
• Signalementet blev liggande. Bara minuter efter explosionen i regeringskvarteret fanns en gärningsmannabeskrivning av Breivik när han lämnade den vita skåpbilen.Men lappen med tipset blev liggande hos polisen i över 20 minuter, vilket minskade chanserna att ta Breivik innan han kom till Utøya.
• Kommunikationen brast. De viktigaste orsakerna till att det brustit var att kapaciteten att hantera samordningen var för dålig på ledningsscentralen, som blev överbelastad. Dessutom var kommunikationsutrustningen bristfällig.
Källa: TT
Nu finns det svart på vitt.
Det fruktansvärda att 27 av ungdomarna på Utøya sköts ihjäl medan norsk polis stod på andra sidan vattnet och hörde på. Utan att göra någonting.
Det är den bittra sanning de anhöriga måste leva med resten av livet.
I går lämnade den så kallade 22 julikommissionen över sin rapport till statsminister Jens Stoltenberg.
Den går minutiöst igenom vad som gjorde Anders Behring Breiviks terrordåd möjligt.
Slutsatsen är att det norska samhället var katastrofalt dåligt förberett på ett terrordåd av det slag som inträffade 22 juli förra året. Trots att en bomb sprängts i regeringskvarteret utlyste man inte rikslarm, satte inte upp vägspärrar och struntade i en vittnesrapport om Breiviks klädsel och registreringsnumret på bilen han körde mot Utøya.
Värst är ändå de detaljerade uppgifterna i rapporten om att polisen stod på fastlandssidan i över en halvtimme, fullt beväpnade och passiva, medan Breivik avrättade den ena unga människan efter den andra på Utøya.
Vid den tidpunkt den första lokala polispatrullen kunde varit på Utøya går Breivik till Stoltenberget och Bolsjevika på ön och skjuter ihjäl åtta ungdomar.
Vid den tidpunkt insatsstyrkan från Oslo kunde varit framme på ön, en kvart senare, massakrerar Breivik 14 ungdomar vid Pumphuset.
Breivik går vidare till Utøya sydspets och skjuter fem ungdomar, den sista Andrine Bakkene Espeland, 16 år.
Några minuter senare har insatsstyrkan äntligen hittat en fungerande båt och griper honom.
Poliserna på plats har hört ett 80-tal skott avlossas på ön under den tid de har väntat på att ingripa. 27 ungdomar har dödats och tio blivit svårt skottskadade.
Norska tidningen Dagbladets rubrik i går säger allt: "Första polispatrullen borde gått till ögonblicklig aktion".
All erfarenhet säger det, inte minst från amerikanska skolskjutningar. Efter att polisen väntade utanför Columbine High School i Colorado 1999, medan ungdomar sköts ihjäl i skolbiblioteket, är ordern numera alltid att så snabbt som möjligt oskadliggöra skytten, oberoende av allt annat som händer.
I Norge skriver 22 julikommissionen att kunskap, planer och beslut funnits, men förmågan att genomföra dem varit svag.
Det är förödande kritik mot statsminister Jens Stoltenberg, den högst ansvarige.
Var hans prisade, heroiska uppträdande som landsfader efter tragedin i själva verket en politiker som desperat kämpade för sin överlevnad?
Kommissionen skildrar ett svagt, veligt, fegt ledarskap, från statsministern som inte värnar om sina anställdas säkerhet, till de enskilda polismännen som står och ser mot Utøya och tycker det verkar för farligt att ta sig dit.
