Rädsla kan förstöra livsglädjen snabbt, i en människa, i en stad.
Jag minns det från Stockholm för snart 20 år sen. Nu har Malmö drabbats.
Det är tragiskt.
Men det finns olikheter mellan Lasermannen som suttit livstidsdömd i 18 år och dagens våldsman.
Jag tror det är riskabelt att göra dem till samma person.
Polisen börjar dra öronen åt sig när det gäller spekulationerna om en "Lasermannen II". Och jag förstår dem.
Det blir för mycket Hollywood.
Själv avskyr jag när grova brott görs till en rafflande story som inte tar hänsyn till den grå och hemska verkligheten. Den långa raden av våldsdåd mot intet ont anande Malmöbor riskerar att förvandlas till en slags vandringssägen.
Det blir lätt att många tror att skytten i Malmö hänger ihop med att Sverigedemokraterna tagit sig in i riksdagen, bara för att detta upprepas tillräckligt många gånger.
Men om det vet vi faktiskt ingenting.
Lasermannen John Ausonius, som i går satt i Örebro tingsrätt och bad om att få bli fri, var ju som ingen tycks komma ihåg varken etnisk svensk, medlem i Ny demokrati eller organiserad rasist.
Wolfgang Zaugg, som han ursprungligen hette, var en mentalt störd, kriminell och djupt missanpassad person, som tvångsvårdats flera gånger på psyket, när han mördade och försökte mörda. Hans mammas uppväxt i Nazityskland kan ha påverkat honom mer än Bert och Ian.
Ausonius problem är så djupa att han fortfarande, efter 18 år i fängelse, inte haft någon obevakad permission.
Journalisten Gellert Tamas bok "Lasermannen" är nog den bästa skildring som finns på svenska av hur en grov brottsling skapas. Det är en komplex bild.
Visst finns det skrämmande paralleller till det som händer nu. Men också stora olikheter.
Jag tror att boxningstränaren Dialy Mory Diabaté i Rosengård gjorde den klokaste analysen, när han i går sa:
- Det måste vara någon som söker spänning eller någon som är sinnessjuk.
Att utnämna skytten i Malmö till politisk terrorist innan man vet om han är det känns för mig som att spela rasisterna i händerna. Det är ju inte alls vi mot dom, utan en mot alla just nu.
Visst, det finns säkert galningar som sitter i sina ensamma rum framför sina datorer och applåderar våldet i Malmö. Och ett skrämmande rasistiskt hat i vissa forum.
Men jag kan inte se något i Sverigedemokraternas partiprogram om att folk ska beskjutas. Och det som står där är 94 procent av oss inte intresserade av.
Det är inte de som kan någonting om politik som ska reda ut det som händer i Malmö. Det är de som kan någonting om brott.
Låt polisen göra sitt jobb. Och låt inte en ensam galning skapa bilden av Sverige 2010.
