När jag såg nyhetsflashen att hon blir republikanernas vicepresidentkandidat tänkte jag: YES!
Okej då, det var för att hon är kvinna. Hade aldrig hört hennes namn förut.
Men det räckte ju att läsa det första AP-telegrammet så var man helt uppdaterad: guvernör i Alaska, fem barn inklusive baby Trig med Downs syndrom, make som är kvartseskimå och tävlar i snöskoter.
Det sa bara klick. Jag blev blixtförälskad.
Jag vet, hon är kristen höger. Jag vet, hon är mot abort. Jag vet, hon vill döda alla isbjörnar.
Men konstigt nog spelar allt det där ingen roll. Hon bara skär genom alla nätsajter rakt in i mitt hjärta.
Som tur är har jag ingen rösträtt i det amerikanska presidentvalet, för annars vore risken stor att jag for i väg helt och röstade på henne (och McCain, som jag också helt oansvarigt gillar).
Det vore naturligtvis inte alls rätt. Jag tror ju på sjukförsäkring för alla och att man inte nödvändigtvis måste bomba Iran tillbaka till stenåldern så fort ett tillfälle yppar sig. Att skjuta vargar från helikopter, som Sarah Palin förespråkar, verkar inte heller en riktigt bra idé.

Nej, det är inte hennes politik som fångar mig. Det är något annat.
Det är hennes sätt att kliva över alla gränser, att på en sekund ändra alla förutsättningar för vad en kvinna kan och inte kan, får och inte får, tillåts och inte tillåts.
Tycker ni att det inte spelar någon roll om en kvinna blir vicepresidentkandidat i USA, så har ni fel. Tycker ni att det inte spelar någon roll att Sarah Palin är som hon är, så har ni fel igen.
Det finns inte en enda politiker som vågar vara som hon i vårt så kallat jämställda land.
Hon är en skönhetsmiss som kan flå en älg. En före detta sportreporter som sköter en delstat tre gånger så stor som Sverige. En fembarnsmamma som tänker bli vicepresident i världens starkaste supermakt.

Medan demokraterna i USA våndades i månader över frågan om Hillary Clinton, den mest kvalificerade kvinnliga kandidaten inom överskådlig tid, verkligen skulle klara jobbet, och sen kom fram till den skitnödiga slutsatsen att det nog var säkrast att satsa på två män ändå, bestämde republikanerna på en kafferast att kasta in oprövade Palin i kampen.
När Sarah Palin höll sitt stora tal på republikanernas konvent natten mellan onsdag och torsdag svensk tid började hon lite gällt och tveksamt, men fick sjujäkla klös i rösten när hon sa att det var på dagen 88 år sen USA:s kvinnor fick rösträtt och "det är helt sant att Hillary gjorde 18 miljoner sprickor i det högsta, hårdaste glastaket i Amerika, men det visar sig att Amerikas kvinnor har inte gett upp än, vi kan spräcka det där glastaket en gång för alla".
Okej, hon är väl en ultrakristen miljöbov som reste utomlands för första gången vid 43 års ålder, men jag tycker ändå det var bra sagt.
Och att maken Todd är så himla söt när han presenteras som First Gentleman of Alaska på guvernör Palins hemsida (http://gov.state.ak.us).