Sofie, 15, var en flicka vi borde gjort allt för. I stället tog den plågade och utsatta tonåringen sitt liv samma morgon som våldtäktsrättegången skulle börja.
Efter hennes självmord har ilskan och sorgen riktats åt två håll.
Främst mot åklagaren Erik Schreiber som lade ner åtalet mot den 42-årige gärningsmannen.
Nu blir det rättegång i alla fall, med början i Jönköpings tingsrätt i dag, efter ingripande av åklagarmyndighetens utvecklingscentrum.
Där anser man att bevisen räcker.
Det finns sju timmars videoinspelade förhör där Sofie själv berättar om övergreppen. I dag ska de första av dem spelas upp i rättssalen.

Sofie kommer att få tala för sin sak, trots att hon inte längre finns i livet. Om det räcker för en fällande dom är en annan sak.

Försvaret var inte med och ställde frågor under förhören. Det är rutin när unga offer ska slippa att själva berätta i rättssalen.
Att den möjligheten inte längre finns gör att det är viktigt med annan bevisning. Åklagaren har kallat sju vittnen sista rättegångsdagen, fjärde maj.

Ilskan och sorgen efter Sofies död har också riktats mot det behandlingshem där hon var tvångsintagen ett år från sommaren 2007.
Jönköpings kommun gör nu en utredning och Sofies mamma har anlitat juristen Kristofer Stahre för att driva frågan om skadestånd.
Och det är sannerligen häpnadsväckande att läsa länsstyrelsens rapport från besök på hemmeti april 2008.
Sofie var då en av fyra intagna flickor. De fyra togs om hand av tio anställda. Trots 2,5 personal per flicka var tillsynen mycket dålig.
Socialkonsulenterna StefanRoman och Lena Uddemar skrev i sin rapport att flickorna kan "vistas i olämpliga miljöer utan att behandlingshemmet reagerar".

"Länsstyrelsen uppmärksammade särskilt att en inskriven ungdom under ett drygt halvår hade ett pågående missbruk... av journalanteckningarna framgick att behandlingshemmet hade svårigheter att förhindra flickans fortsatta missbruk".

Vid Romans och Uddemars besök hade Sofie enligt åtalet redan utsatts för våldtäkt av den 27 år äldre brottslingen och narkotikamissbrukaren, som också gett henne amfetamin.
Våldtäkterna skedde enligt åklagarens gärningsbeskrivning sex till sju gånger på olika ställen i Jönköping, som"i terrängen ovanför Kungsängsskolan", "på Östra Kyrkogården", "i terrängen vid Lampladan".

Den utsatthet detta beskriver, hos en då 14-årig flicka som samhället beslutat var i mycket stort behov av hjälp och skydd, är ofattbar.

Av de handlingar som finns om tvångsomhändertagandet av Sofie framgår att man borde förstått att det fanns risk för självmordsförsök.
I nationell prevention av suicids riktlinjer för behandling av självmordsbenägna ungdomar talas det om en helt annan vård än den Sofie fick. Bra vård är livsviktig. Självmorden i alla åldersgrupper minskar utom bland ungdomar upp till 17 år.
Det blir rättegång. Behandlingshemmet är nerlagt. Men frågan återstår: hur hjälper vi en flicka som Sofie?