Ingrid gillar Facebook och sin Iphone. Hon verkar mycket yngre än 70. "Jag har alltid varit noga med hur jag ser ut både i kläder och håret, jag vill inte att folk ska tycka att jag ser dum ut", säger hon. Hon är lyckligt gift och älskar att dansa.
"Det finns ingen som vet något om vem jag egentligen är". Det har blivit en vana att ljuga om sin bakgrund.
För vem kan i dag förstå att en väl ­ fungerande, helt normal svensk mamma, mormor och ­ pensionerad undersköterska kan ha haft en uppväxt som för tankarna till en skräck ­ skildring från 1800-talet?
Ingrid togs om hand när hon var fyra månader, vanvårdad och sjuk i tbc, och hamnade på barnsjukhuset i Helsingborg. När hon var ett år kom hon till barnhemmet Borgmästar­gården.
"När jag inte ville äta havregrynsgröt fick jag sitta vid ett straffbord som stod i ett hörn av matsalen. Föreståndarinnan tant Ella höll mig för näsan och skovlade in gröten i min mun så jag kräktes. Då doppade hon mitt ansikte i det och beordrade mig att äta upp det".
"När jag var fem eller sex år vaknade jag i sovsalen och hade så ont i mina ben. Tant Ella bodde i ett litet rum på vinden, det var en lång trappa dit. Jag knallade upp i mitt flanell­nattlinne och kröp ner jämte henne i hennes säng. Oj, vad stryk jag fick på bara rumpan, hon tog mig hårt i örat, drog mig ner för ­trappan och slängde mig i sängen. Där fick jag straffligga i flera dagar".
Ingrid satte sig till motvärn och rymde. Då flyttades hon till ett hem för utvecklingsstörda i Göteborg. Hon fick inte gå i skolan.
- Jag minns en gång när jag rymt och satt på Linnéplatsen i Göteborg och tänkte att det kanske kommer en familj förbi, en mamma och pappa som vill ha mig.
I stället hamnade hon på uppfostrings­anstalt. "Det var mer som ett fängelse, var man inte snäll fick man ligga i arresten med bara ett gallerfönster och en fastspikad säng i väggen. Jag lades i tvångströja flera gånger."
Vid 17 års ålder slapp hon ut.
Hon hade ­ aldrig varit i ett riktigt hem, ­ aldrig sett en julgran ­ eller fått en födelsedags ­ present.
Men hon skapade sig ett bra liv. Fick arbete som hembiträde, och sen på fabrik. Blev med barn.
"De hade talat om att sterilisera mig. Men jag kämpade emot. När jag fött min älskade dotter sa de att jag måste åka till sjukhuset och göra ett intelligenstest, annars skulle de adoptera bort henne".
Testet visade att Ingrid är normal ­ begåvad. Hon fick ett barn till och utbildade sig till undersköterska, trots att hon aldrig gått i skolan och inte hade några betyg.
Vad kostar en barndom? En tonårstid, en skolgång? Minister Maria Larsson tänkte först inte ge de bestulna barnhemsbarnen någonting, nu kommer Ingrid att få 250 000 kronor.
- Det blir en guldkant. Jag kan unna mig en resa och fixa mina tänder vilket jag inte kan i dag.
På måndag är det dags för Upprättelse­ceremonin, där över 1 200 före detta barnhems- och fosterbarn ska få en ursäkt av talmannen Per Westerberg i närvaro av drottning Silvia.
- Jag ska suga åt mig vartenda ord. Det går inte att ersätta det som hänt mig. Men livet kan bli lite lättare att leva.