Det är över nu, Håkan Juholt.
Trots allt som hänt känns det väldigt märkligt att skriva de orden.
Har någon svensk politiker, någonsin, haft det så tufft som han?
Håkan Juholt var en chansning. Hela Sverige höjde förvånat på ögonbrynen när han plötsligt, utan att någon utanför den inre kretsen anade något, blev Socialdemokraternas partiordförande.
Det gick snett direkt.
Vem var egentligen hans sambo/särbo/kulbo?
Och vem betalade deras boende?
Spelar det roll, är inte de politiska åsikterna viktigare? Svar nej. Jag umgås i flera olika sammanhang, med människor av olika politisk färg och olika bakgrund, och även de som gillat Juholts politik har återkommit till de frågorna.
I går kväll var han ett av de stora samtalsämnena, förstås, när grannskapets matlag samlades i vårt HSB-område. Folk sa att det här går inte längre.
Det är viktigt för människor att hamna på rätt plats, att få visa sina talanger och utveckla dem. Vem övertalade Håkan Juholt att ta ett jobb som han var så dåligt lämpad för?
Jag tänker på det halvår i min 35 år långa journalistiska karriär då någon omdömeslös människa utnämnde mig till chef. Min förmåga att leda och inspirera andra människor var lika med noll.
Som tur väl var gav någon mig sparken ganska snart. Men skulle jag tackat nej?
Det är svårt när man aldrig har prövat, att veta att man är usel på något. Jag känner en väldig respekt för Håkan Juholt att han inte vek ner sig, att han ändå försökte så gott han kunde.
Och mycket mindre respekt för dem som först utsåg honom, och sen intrigerade bort honom.
Håkan Juholts öde visar att det mothugg en politiker kan få, internt och externt, inte är så självklart enkelt att kategorisera. Om Mona Sahlin har det sagts ända sen hon klev fram att den kritik hon fick berodde på att hon är kvinna.
Kan man tänka sig en kvinnlig politiker behandlas så som medier, partikamrater och allmänhet behandlat Håkan Juholt? Hon hade försvarats av olika kvinnliga grupperingar. Vem har försvarat Håkan Juholt?
Hans öde ger en väldigt bitter smak i munnen.
Om de socialdemokrater i partitoppen som nu drivit på hans avgång tror att de kommer att få applåder, tror de fel. Trots den kritik vanligt folk haft mot Håkan Juholts beteende, gillar de inte när någon blir illa behandlad.
Jag tror att många ser de senaste dagarnas nedbrytande av den egna partiordföranden som ren mobbning.
Jag har sett Håkan Juholt i aktion några gånger, som talare och när han gått runt och skakat hand med folk. Han har framstått som en engagerad och generös person som gillar andra människor.
Förhoppningsvis kan han använda dessa talanger även i fortsättningen på något bättre sätt.
När han avgår, vänds allting till sin motsats. Hans goda sidor blir viktigast, medan de som drivit bort honom framstår som grymma och skenheliga. En farlig utveckling för Socialdemokraterna.
Vem lurade denna varma och engagerade smålänning att ta på sig en för stor kostym?
Det blir frågan nu.
Håkan Juholt som vanlig människa har från och med sin avgång vår sympati.
