Det är ett stort företag att flytta till USA med skolbarn. Jag gjorde det för drygt tio år sen, och det var det jobbigaste året i vår familjs liv.
Ett av de roligaste också. Men de fem-sex svenska familjer jag hade kontakt med det året vi var där, vänner, bekanta och intervjuobjekt, tyckte alla att svårigheterna var större än de trott.
Också ett drömprojekt, absolut. Som lärde oss mycket om kulturskillnader, språksvårigheter och utmaningen i att på djupet lära känna ett annat land.
Det som verkligen förundrar folk jag pratar med, och även mig själv, är hur Thomas Bodström hanterat detta komplicerade projekt.
Han är rätt man att genomföra det. Energisk, initiativrik, och verkar gilla att det händer nya saker. Det är den lilla detaljen att han är politiker som ställer till det.
Ingen hade brytt sig om ifall advokat Bodström, som tjänat extra miljoner på bästsäljande böcker, hade tagit ledigt ett år från sin praktik för att vara i USA med familjen.
Men vilken usel rådgivare sa till honom, när idén dök upp i god tid före valrörelsen, att han skulle vara kvar i politiken och toppa socialdemokraternas valsedel i Stockholms län?
Jag kan tänka mig att de argument som användes var 1) ett avhopp skulle skada Mona Sahlin och ses som kritik och 2) Bodström behövdes för att locka storstadsväljarna.
Tyvärr är detta agerande precis så klumpigt som mycket annat som hänt sen Sahlin blev partiledare.
Varför tänkte man inte framåt?
Vid valseger: skulle Bodström bli minister pendlande över Atlanten?
Vid förlust: trodde man verkligen att ett tänjande av lagen om föräldraledighet skulle lösa frågan?

Thomas Bodström begärde föräldraledigt på heltid för sitt yngsta barn som är sju år och går i skolan.
Man kan fråga sig varför. Varför en nyvald riksdagsledamot behöver vara borta på heltid av denna orsak?
I speciella ömmande fall, kanske. Men Bodström anger inga sådana. Han säger att han ska skriva en bok.
Att föräldraledigheten kan tas ut fram till barnet fyller åtta år eller går ut årskurs ett i skolan beror på att en förälder, enligt försäkringskassan, "kanske vill vara ledig när det är planeringsdag på förskolan eller gå ner i arbetstid under en period". Det handlar alltså om att finnas till hands när förstaklassaren kommer hem från skolan, inte om vuxnas behov av att göra något annat.
Det är på den här punkten jag tycker det går helt snett för Thomas Bodström. Trixandet med föräldraledigheten. Inte var det för pappors utlandsresor och bokprojekt den en gång infördes?
Nu försöker Bodström göra sin begäran till en jämlikhetsfråga. Tyvärr fungerar det inte.

Jag har flera gånger följt Thomas Bodström i aktion som advokat, och han är bra. Jag har alltid tyckt att han borde sagt nej när Göran Persson ringde och erbjöd jobbet som justitieminister.
De flesta som röstade på Bodström i riksdagsvalet gillar säkert honom trots allt och kanske även hans USA-projekt. Många drömmer säkert om något liknande. Det renhårigaste mot dem är att säga, förlåt, det blev fel, jag hade för många ambitioner samtidigt.
Det är vi många som har haft.
Men Bodström vore inte Bodström om han inte sa "jag har funderat lite på att långpendla".
Herregud. Stanna i USA, Thomas Bodström.