Det finns en politisk fråga som saknas i EU-valkampanjen.
Det är hedersvåldet.
Det är ett gemensamt problem för flera EU-länder att ungdomar lever i sammanhang där familjens heder försvaras med olagliga metoder.
Det är svårt att göra åt situationen i de länder i Mellanöstern, Afrika och Sydasien där detta finns, och ofta också är lagligt eller döms enligt mild straffskala.
Men inom EU bör vi inte tillåta att unga män och kvinnor tas ifrån sina mänskliga rättigheter på det sättet.
I april presenterades en kartläggning av problemet som gjorts med 2 300 niondeklassare på uppdrag av Stockholms stad.
Var fjärde flicka (!) i Stockholm får inte ha pojkvän och förutsätts vara oskuld när hon gifter sig.
Var sjätte skulle bli bortgift enligt föräldrarnas vilja, och tio procent fick inte följa med på klassresa eller lära sig simma.
Sju procent av pojkarna får inte själva välja vem de ska gifta sig med eller ha flickvän. En del får rollen att kontrollera och misshandla sin systrar.
Stockholms stad beräknade att 4 000 tonåringar i staden lever under hedersförtryck.
- Det är inte tillåtet i Sverige för föräldrar att hindra barn från att leva självständiga liv, eller att se till att de inte får en chans att fullt ut ta för sig av de möjligheter som finns i Sverige, sa Ulf Kristersson, moderat socialborgarråd i Stockholm.
Kristersson anser att socialtjänsten och skolan brister i förmåga att se och stoppa de här problemen.
Situationen är likadan på andra håll i landet. I veckan var jag i Göteborg där Uddevalla tingsrätt höll huvudförhandling mot sex släktingar till en 19-årig flicka som hotats, misshandlats och fått sin rörelsefrihet begränsad.
Allt började med att de upptäckte att hon fått en mobiltelefon av sin hemliga pojkvän. Då började flickans mamma och två fastrar, enligt vad den då 16-åriga flickan berättat i förhör, misshandla henne med knytnävar och en brödkavel, medan de ringde upp pojkvännen så att han hörde vad som hände.
Att något inte stod rätt till förstod skolan där flickan gick ganska snart. Men gång på gång valde socialen att inte inleda någon utredning.
Flickans mentor och en "klassmorfar", en man från samma språkområde i Irak som familjen, ansåg att problemen var överdrivna och att pappan verkade ha talats till rätta.
Det vände helt när flickan, som tvingats gå med två år yngre ungdomar i skolan eftersom fadern ljugit om hennes ålder, blev bedömd av en särskild skyddskonsulent specialiserad på hedersförtryck.
"Hotbilden är mycket stark" blev analysen, och flickan omhändertogs omedelbart enligt LVU. Det räddade förmodligen hennes liv.
En EU-konferens 2004 slog fast att likartade problem finns bland annat i Tyskland och Storbritannien. I England och Wales öppnade polisen 117 mordutredningar på nytt där det kunde misstänkas ett hedersmotiv.
Londonpolisen misstänkte att det ofta handlade om inhyrda mördare, som ibland hade hjälp av "prisjägare" som tjänade pengar på att spåra upp kvinnor som gömde sig för sina familjer.
Då sades det att man skulle skapa en "paneuropeisk enhet för att bekämpa hedersmord" inom Europol, EU:s egen polismyndighet.
Men sen försvann frågan ur synfältet igen. Den som med kraft aktualiserar den igen får min röst 7 juni.
