Nu är det många som måste prata om knark med sina barn.
Men Kamratpostens chefredaktör gör det väldigt svårt att veta vad man ska säga.
Vad har Ola Lindholm egentligen för budskap till dem som stått för hans levebröd de senaste åren?
Som många andra blev jag förvånad över nyheten att Ola Lindholm, chefredaktör på Kamratposten, programledare för barnprogram i SVT och styrelseledamot i Bris misstänktes för narkotikabrott.
Han förnekade kraftfullt, och jag hade svårt att tro på hans skuld.
Nu är han åtalad.
Det är inget som händer av misstag. Åklagaren anser att provsvar visar att Ola Lindholm tagit kokain, och att värdet är "väldigt högt". Urinprovet togs av polisen en söndag eftermiddag efter en fotbollsmatch.
Ola Lindholm har haft en hög profil som barnens talesman och vän. Kamratpostens sajt KPwebben har han själv valt att kalla "Sveriges bästa, roligaste och säkraste sajt för barn och unga".
Därför är det märkligt att han på samma webb valde att själv tala till de barn som sett honom som en förebild och kamrat. Om sitt privata vuxenproblem.
"Jag kommer att hamna i rättegång och bli anklagad för att ha haft narkotika i kroppen. Men som jag har sagt tidigare så är jag oskyldig".
Det är ett stort ansvar att lägga en sådan konflikt, ett sådant problem, på de barn som vänder sig till Kamratposten för att få hjälp i sina liv, inte för att lösa de vuxnas.
Sen föreslår Lindholm att om barnet som läser detta känner sig orolig, så ska han eller hon "prata med en förälder eller någon annan vuxen du litar på".
Men vad tycker han att vi ska säga till barnen?
Jag får ingen rätsida på vad han anser om sitt ansvar för de barn som fram tills nyligen litade blint på honom. Han gör journalister som ställer fullt berättigade frågor till honom, som styrelseledamot i Bris, som chefredaktör för Kamratposten, till fiender, när de i själva verket fungerar som ombud för alla de föräldrar, och barn, som undrar vad som hänt.
Det långa försvarstal han lagt ut på sin blogg är fullt av motsägelser och oklara budskap.
Han ägnar många gånger mer utrymme åt att beskriva hur vi på Expressen erbjudit honom plats att bemöta anklagelserna, än själva händelsen.
Jag skulle vilja påstå att det är omöjligt att på ett begripligt sätt förklara för ett barn hur och varför Ola Lindholm hamnat i den situation han nu är i.
Om tingsrätten dömer honom, hur ska han förklara det för Kamratpostens läsare? För barnen som ringer till Bris och kanske har problem med missbrukande föräldrar?
Ska han hålla fast vid sin historia och säga att i Sverige döms oskyldiga? Det finns många frågor kvar, och bara Ola Lindholm kan svara på dem.
