Det började redan utanför min port på Södermalm vid halvtolvtiden. Ett lämmeltåg med förväntansfulla människor bärande på kylväskor, digitalkameror och hopfällbara stolar var på väg in mot stan.
På Katarinavägen vid den makalösa utsikten över Stockholms ström stod folk med flaggor i händerna. Rullstolar, barnvagnar, amerikanska turister och små flickor i papperskronor delade den förväntan om något riktigt minnesvärt och pampigt som låg i luften.
I väntan på kungaslupen med brudparet beundrades paradlinjen av skepp med svenska HMS "Visborg" och engelska HMS "Kent" i förgrunden.
Det var ändå ganska lugnt tills jag nådde fram till Slussen. Bron ner till Skeppsbron var helt igenproppad av folk.
En dam försökte sätta fast en flagga på sin mans rygg och skrattade stort. En sval vind blåste in från havet. Vädret var perfekt.
- Det är mycket trångt på Skeppsbron. Ni kommer inte förbi. Ta vägen genom Gamla stan i stället, ropade en polis i megafon.
Jag tog en sväng där ändå, innan det tog stopp framför Kungliga slottet. Trängdes med danska sjömän, glada finska turister, barnfamiljer med uppspelta barn och kaffeförsäljare.

Det stora kaoset var utanför det norska kungaskeppet HMS "Norge". Vips öppnades en dörr på skeppet, en officer gjorde honnör, och en av brudnäbbarna, den norska prinsessan och blivande tronföljaren Ingrid Alexandra, 6, klev ut på röda mattan.
Hon gick i ensamt majestät nedför landgången och vinkade rart åt folkmassan, åtföljd av en småskrattande barnflicka.
Sen var det stopp. Jag genade över till Bredgränd i Gamla stan, där en japansk turist blev fotograferad tillsammans med en kvinnlig polis med vita handskar. Stortorget var ett enda stort party, där poliser drack kaffe vid blå och lila penséer bakom avspärrningarna, och blondiner i diadem tog ett glas vitt på uteserveringarna.
En liten flicka på sin pappas axlar tittade beundrande ner på en ung polis i gathörnet vid Västerlånggatan.

Jag började förstå att det finns många sätt att fira den här dagen, alla lika bra.
Man kan sitta hemma och se allt i lugn och ro på tv.
Man kan åka ner på stan i god tid, skaffa en bra plats, och se kortegen i verkligheten.
Man kan kolla in folklivet i förväg, och skynda hem till vigseln i tv-soffan.
Man kan bara njuta, utan att se ett dugg av det kungliga.
Jag såg många som valde det senare alternativet, särskilt i Gamla stan, där folklivet var en enda stor happening.

Själv valde jag att gå till t-banan och via den ta mig till Gustav Adolfs torg. Där sitter jag nu och skriver detta.
Bästa platsen i stan. Världens största tv-skärm, där man kan se vigseln, och strålande utsikt över kortegevägen på Norrbro.
Jag står bakom en liten prinsessa i rosa tyll och röda gummistövlar och en liten prins i paljettbyxor.
Runt mig står norrmän, tyskar, polacker, spanjorer och västgötar. Festen har börjat!