Är de pengar jag tjänar varje månad, som jag har förhandlat mig till av min arbetsgivare, mina? Eller Lars Ohlys?
Det är en fråga som väckts i veckan.
Jag pytsar in stora summor per år till skattemyndigheten. Extra mycket netto just nu när vår familj varken använder barnomsorg, fritids eller grundskola längre. Inga barnbidrag utgår.
Ingen får sjukpenning eller a-kassa.
Jag nyttjar sjukvården minimalt för tillfället, och hemtjänst är inte aktuellt - än.
Jag är alltså en av dem som betalar för andra just nu. För andra som går på dagis, i skolan, är sjuka och arbetslösa och gamla.
Och du har aldrig hört mig klaga över det.
Men en sak tänker jag inte göra: acceptera att de som betalar mycket mindre anklagar mig för att "rusta ner välfärden".

I vår familj köper vi just nu mycket rot- och ruttjänster, både byggrenoveringar och hushållsnära tjänster.
Barnen har flyttat hemifrån och jag älskar mitt jobb. Jag vill jobba och jag vill inte ha några dyra eller fina prylar. Livskvalitet för mig är att göra det jag är bra på och köpa tjänster av andra som är bra på annat.
Det saker som städning, trädgårdsarbete, matlagning, golvläggning eller renovering av fritidshuset. De perioder när skatteavdrag råder köper vi mer.
Och det är ju själva meningen. När avdrag införs är det för att skapa jobb. Jobben skapar jag och andra när vi beställer tjänsterna.
Att utnyttja rot- och rutavdrag när det finns är ett sätt att vara samhällssolidarisk, det är vad vi har fått höra. Gör det för att ge andra jobb, och gör svarta tjänster vita.
Men plötsligt säger socialdemokraterna att jag är en snyltare och skurk.
"De rika får ständigt mer på bekostnad av att färre äldre får omsorg", låter det från Mona Sahlin.
"De rika", som genom avdraget får behålla lite mer av sina egna inkomster, "får ständigt mer"? Hur kan man "få" sina egna pengar?

Och hur kommer det sig att socialdemokraterna infört rotavdrag flera gånger om den här typen av skatteavdrag tar pengar från just äldreomsorgen?
Ingen förstår.
Är det inte snarare så att avdraget, som det nu är utformat, kan användas för just äldreomsorg? För gamla som inte har lust att bli biståndsbedömda, som tycker att de är för friska för att belasta den hårt trängda hemtjänsten, som vill köpa hjälp med sådant som de bestämt själva?
Byggbranschens utredning av skatteavdragen 93-94, 96-99 och 04-05 visade att de var en gigantisk vinst i reda pengar. Bara momsen och arbetsgivaravgiften som flöt in var 3,5 gånger större än skattereduktionen.
Nu säger Maud Olofsson att inte heller de nytillkomna hushållsnära tjänsterna kostar något när arbetslösa får jobb och svarta pengar blir vita.
Så vad är problemet?
I stället för ett tack för all skatt hon betalar för att andra ska få det bättre, och för att hon gjort sin städerska vit, får änkan i Danderyd en spottloska från vänster.
Det går inte att förstå varför.
En arbetsmarknadspolitisk åtgärd som varit framgångsrik, har plötsligt förvandlats till "ett orättvist bidrag till rika", och de som betalar mest skatt av alla till den gemensamma välfärden har blivit skurkar som tvingar gamla att leva i misär.
Rutdebatten är riktigt rutten.