Det var jag som fällde Håkan Juholt.
Jo, det är faktiskt flera som har skrivit det till mig de senaste dagarna.
Som journalist är jag skyldig.
Torbjörn mejlar: "Britta, du var en av dem som satte kniven i Håkan Juholt!".
Jag har inte till uppgift på Expressen att skriva om svensk inrikespolitik. Att jag ändå före hans avgång skrivit om honom hela två gånger beror på att jag har kopplingar till Västertorp, Stockholmsförorten där han bor i veckorna.
Min dotter har en lägenhet där. Så när Juholt höll sitt sommartal i Västertorp i augusti gick vi till parkleken där han talade.
Sen åkte jag tillbaka i samband med tumultet kring lägenhetshyran för att känna in stämningarna.
Jag har alltså varit mer intresserad av platsen än av politikern. Det var spännande att en svensk nutida politiker gjorde Västertorp till politisk metafor för sin dröm om Sverige och jag tyckte att jag hade en del att säga om det.
Okej, jag var inte entusiastisk. Jag tyckte det var bakåtsträvande av Juholt att hylla denna 50-talsförort när företrädaren Mona Sahlin brukade åka till Rinkeby. Så kanske har jag del i hans fall.
Men det förtar inte min rätt att skriva om min syn på det som har hänt Håkan Juholt de senaste dagarna.
Just för att jag vanligen inte skriver om svensk inrikespolitik kanske jag får syn på andra saker än de politiska kommentatorerna.
Nämligen att folk, oavsett vad de anser om Juholt som politiker, tycker att sättet han fick sparken på är skändligt.
Som jag skrev i fredags kväll: "När han avgår, vänds allting till sin motsats. Hans goda sidor blir viktigast, medan de som drivit bort honom framstår som grymma och skenheliga. En farlig utveckling för Socialdemokraterna".
När den krönikan publicerats i Expressen uppstod ett samtal, via mejl, med en massa människor runtom i Sverige. Ett samtal som har fortsatt hela helgen.
Därför att ni tänker samma sak.
"Att det är en människa av kött och blod verkar helt komma bort, hur mycket tål en människa innan hon går under", skriver Marcus.
Lars: "Att leva som man lär, är inte en socialdemokrats kännetecken precis".
Britt: "Du är nog den enda reportern som har sagt något gott om Håkan Juholt och det skall du ha en eloge för".
"Visst är Juholt ansvarig men de glömmer bort att många inom toppen som hoppat på honom offentligt har ett minst lika stort ansvar för nedgången i opinionen. Och vem skall efter detta våga/kunna ta över?", undrar Hans.
Så går snacket bland folk.
Kristina: "De inom (S) som intrigerat mot Håkan Juholt - de ska nog inte tro att de automatiskt får något stöd för det de gjort".
Henri: "Att stå och tala om sin avgång i ett köpcentrum... Och ingen i partiet på mils avstånd! Tala om pestsmittad..."
"Var man än står politiskt så har detta skötts väldigt dåligt", mejlar Birgitta.
Okej, jag är alltså inte politisk analytiker, utan brukar skriva om hedersmord, barn som far illa och hur det står till i miljonprogrammen. Jag samlar på Barbiedockor från 60-talet, gillar "Downton Abbey" och att grilla på sommaren. Jag mår illa av hur Håkan Juholt blivit behandlad av dem som valde honom till partiledare.
En del ser det som hyckleri eftersom jag jobbar på Expressen. Det ligger något i det.
Men om du läser det här, Håkan Juholt, vill jag ändå vidarebefordra en kram från Britt, en innerlig förhoppning från Bollnäs om att du ska "gå ur detta med hjärtat i behåll" och att Gunilla tänker på dig med orden: "helt klart verkar det vara ensamt när det blåser på toppen".
