Det är likadant varje år. Jag tänker att januari, det är en jobbig månad. Den måste jag anstränga mig för att komma igenom. Tänka positiva tankar, åka till medelhavsväxthuset för att se det blommande mandelträdet, tröstshoppa snygga vintersportkläder osv osv.
Och jag kämpar. Och det blir den 31 januari. Då överfaller den, bakifrån. Hugger mellan tredje och fjärde revbenet och sårar dödligt (i alla fall känns det så).
Den där jäkla februari.
Man har liksom inte räknat med den. 28 sketna dar, det är väl ingenting? Ljuset har ju kommit tillbaka, man ska plantera om krukväxterna, det går att börja förgro sommarblommorna på fönsterbrädan, snart är det vår... eller?
Men det fungerar inte. Inte i år heller.
Vad är det för fel på februari?

Den vägrar huka sig och undergivet glida förbi utan att väcka någon uppmärksamhet. Vägrar göra om sig till vårmånad och bjuda på tö och snödroppar. Vägrar hjälpa oss överleva.
I stället står man där i snömodd upp till armhålorna och väntar på en buss som inte orkar komma. Man halkar fram på stenhårda issjok som ingen tar bort från trottoarerna. Sitter och glor glåmigt in i en datorskärm där inga spirituella formuleringar poppar upp av sig själva.
Förbannade februari.

Vännerna vet att jag har det svårt den månaden. Vi bestämmer middagar, biobesök och promenader. Men nästan inget blir av.
Om det inte är jag som ligger utslagen av bihåleinflammation, tioveckorshosta eller en förlamande trötthet som verkar gripit tag i varenda molekyl i kroppen, är det andra som bombarderar mig med sms med innehållet:
Kan inte komma - jag kaskadkräks.
Måste ställa in - har tappat en tand.
Det får bli en annan gång - jag har brutit armen.
Olyckorna kommer aldrig ensamma i februari.
Om man lyckas komma i väg på nånting, och hoppas på ett par timmars befrielse från februarifrossan, blir det aldrig som man tänkt sig.
Meryl Streep bara jamsar i "It's complicated" och låter Alec Baldwin briljera som mansgris. Tantkomiken vill aldrig lyfta, de kvicka replikerna vägrar träffa målet. Jaha, tänker man i stället, så lätt var det för världens främsta skådespelerska att bli bortplockad.

Polisens stora jämställdshetsikon bligar tungt från tidningssidor som ropar ut: "Kapten Klänning - kvinnokämpe och sexköpare". Män är djur och hur många krönikor man än har skrivit så blir det aldrig någon ändring.
Det glimtar till av en fräck lila knytblus och Birgitta Ohlsson sticker upp som en hyacint i tidig april. Men snabbt viner en februarivind in av missunnsamhet och snålhet och slaskar ner den vackra växten.
Nej, den här tiden på året är ingen höjdare.
Det finns faktiskt ingenting vi kan göra för att komma undan. Inga promenadvägar där snömodden är undanskyfflad. Inga filmer som verkligen är roliga. Inga tidiga vårväxter som inte skrynklas ihop av det iskalla draget på fönsterbrädan.

Februarinyheter i går:
Nästa elräkning kommer att bli en chock.
En femårig flicka har blivit utsatt för övergrepp på en förskola i Borås av en tonårig praktikant och den ansvariga verksamhetschefen säger "man kan inte förekomma eller förebygga allting".
En kvinna har förts till sjukhus sen hon träffats i huvudet av en fallande istapp.
Dagens fråga: Kan man gå i ide till mars?