"Du är härmed hjärtligt välkommen till vårt nästa möte, förutsatt att du är införstådd med att det är helt off the record, utan Twitter, inget bloggande och inga foton tillåtna".
Fem mediatyper i New York har tröttnat på att allt de säger, i alla sammanhang, dokumenteras och sprids på nätet. De startade nätverket Protocols. Träffarna är exklusiva, tanken är att de ska hjälpa författare, journalister, bloggare och konstnärer att knyta värdefulla kontakter. Varannan vecka arrangeras ett möte i en privat lokal i New York, dit kärngruppen bjuder in två gäster var. Diskussionen är fri och - viktigast av allt - minglet kommer inte citeras och kommenteras på nätet senare samma kväll. Det privata, slutna och stängda är den nya lyxen.
"Vi kämpar mot det faktum att allt människor gör i dag måste protokollföras", säger en av grundarna i en artikel i New York Times.

I egenskap av bloggare och flitig twittrare anses jag ofta vara ett hot mot just detta, jag är en av dem som ser till att allt hamnar på nätet minuter efter det har hänt. När jag träffar nya människor, eller hamnar bredvid en trevlig bordsherre, dröjer det sällan många minuter innan det kommer: "Jaså, bara du inte bloggar om mig" eller "Jag vill då INTE hamna på bild i bloggen!". Skämtsamt, men ändå med en smula allvar. I vissa fall får jag förstås lust att svara att det är ingen fara kära du, mina läsare och followers är inte det minsta intresserade av dig. "Ikväll satt jag bredvid advokatkillen Jonas som hade en blårandig, rätt tråkig skjorta på sig" tillför ingenting till min blogg. Kort sagt, vem tror du att du är?
Hade advokatkillen hetat Bergström i efternamn, så hade jag förmodligen inte bloggat om det heller, eftersom det inte passade sig i sammanhanget. Men istället skrattar jag och säger vänligt, lätt ironiskt, något i stil med att "du Jonas, jag kan inte lova något".
Deras rädsla för att hamna "on the record" är intressant, för den blir allt vanligare. Människors oro inför sociala mediers makt växer. När alla kan synas, få sina femton minuter, då vänder trenden. Alla twittrar, bloggar och taggar (det laddas upp en miljard bilder på Facebook varje månad), då tröttnar vi. I stället frodas drömmen om att få vara i fred.

Sociala medier-koden för festen är den nya klädkoden. Sociala medie-fria middagar med twitterförbud den nya lyxen. Varför säger man då bara inte ifrån, på skarpen?
Riktigt så enkelt är det inte. Det handlar knappast om förtal, kränkande bilder eller elakheter. Det råkar bara vara så att man inte känner för att bli utkablad till världen, kolleger, vänner och de man inte känner.
Eller bagatellerna. En dålig vinkel, blank panna, en drink i handen. En klänning jag tänkt återanvända på festen nästa helg med ett annat gäng. Sådant man inte riktigt kan påpeka utan att framstå som ett fåfängt kontrollfreak. Jag menar, föreställ dig följande:
"Ursäkta, jag ser att du har en kamera där, jag tyckte att du tog ett kort åt vårt håll där borta och det kan hända att jag kom med. Om du lägger upp bilden på Facebook, skulle du kunna låta bli att tagga mig, tack?"
Eller som trendiga paret jag känner, som hade fest hemma i nya lägenheten. Dagen därpå upptäckte de att flera gäster twittrat, bloggat och lagt ut bilder från festen hos "det hippa paret", något de absolut inte bett om. Som en ofrivillig Hemnet-annons skvalpade plötsligt bilder inifrån deras hem runt på nätet, så att kollegor, bekanta och andra som inte var bjudna fick en gratis guidad tur.

När blev hemmafesten ett paparazziparty? Är det så svårt att förstår att det inte är okej? Sunt förnuft är uppenbarligen ett problem. Själv anser jag att den privata diskussionsklubben i New York föregår med gott exempel. Lika bra att vara tydlig, det är hög tid att skriva ner och sätta ord på de oskrivna sociala medier-koderna. Som värd sätter du reglerna, precis som med "klädseln" gör du det faktiskt för att underlätta för gästerna och för att undvika pinsamheter.
Säg till kompisarna i förbifarten att vi skippar bloggandet på fredag. Eller skriv en enkel kod på inbjudan. Klädsel: smoking, mikrobloggande undanbedes? Vänligen checka in din Iphone i garderoben? Klädsel kavaj, bloggfritt efter 21.00? Vi älskar Facebook - men inte just i kväll?