Bilan Osman

Ett tyst samhälle är det mest skrämmande

Publicerad

Jag var medveten om att det kunde bli så, men ändå var det inte lättare att hantera. Tretton procent. Det är 781 120 personer som röstat på partiet som beskriver mig och min familj som det största hotet sedan andra världskriget.

Expressen getinglogga
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Sedan kom eftervalsanalyserna. Vad var det som egentligen hände? Det fanns de som likt KDU:s ordförande hävdade att Sverigedemokraternas framgångar berodde på att ingen tog "frågan om invandring på ett seriöst och faktabaserat sätt". Samtidigt som andra hävdade att det som egentligen gynnade Sverigedemokraterna var vända ryggar, manifestationer, journalister som granskar och antirasister som skanderar antirasistiska slagord.

Det har sagts förr, och det behöver sägas igen. Antirasismen kan aldrig hållas ansvarig för rasismen.

Men framför allt: vad skulle alternativet vara? Alternativet skulle vara en värld där journalister inte gör sitt jobb. Där de inte granskar ett rasistiskt parti - i rädsla för att det ska "gynna dem". Det skulle vara en värld där antirasister aldrig protesterade, där de i stället som många bekväma tyckare redan gör - ligger i soffan och inte engagerar sig i kampen. För mig är ett tyst samhälle mer skrämmande än någonting annat.

Vi bör och ska fortsätta granska Sverigedemokraterna, oavsett om det skulle innebära att en eller annan rasist söker sig till partiet. Vi ska fortsätta stå med våra ryggar vända mot Jimmie Åkesson när han besöker våra torg och skolor. Och vi ska fortsätta granska kandidaterna som ger uttryck för rasism, hbtq-fobi och kvinnohat. Vi ska göra det för att det är vår uppgift som antirasister, och vår uppgift som journalister.

Det är fortfarande svårt att greppa att tretton procent av den svenska befolkningen i söndags jublade åt ett rasistiskt partis framgångar. Statistiskt handlar det om människor i min närhet och människor jag möter i min vardag.

När någon sätter sig bredvid mig på bussen. När jag ska betala och möter kassörskans blick. Och när jag står bakom någon på rulltrappan i T-centralen kan jag inte hjälpa att tänka: det här kan vara någon som röstade på partiets vars mått exkluderar så många av oss från svenskheten.

Sverigedemokraterna kanaliserar och ger utlopp för den rasism som länge funnits i vårt samhälle, och därför gör deras framgångar mig rädd, arg och utmattad på känslor. Samtidigt påminns jag dagligen om att kampen är långt ifrån över.

Jag blir påmind av de som inte tar råd från proffstyckaren. De som trots nedslaget fortsätter granska Sverigedemokraterna. De lokala grupperna som är en del av den antirasistiska plattformen Tillsammansskapet, som fortsätter arbeta för sammanhållning i deras lokalsamhällen. De som tar nya tag och förstår att det enda som gynnar Sverigedemokraterna är rasismen.

De som påminner mig om att jag inte har tid att sörja. Att vi nu måste organisera oss, och kämpa mer än vad vi någonsin gjort tidigare.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag