När bilar görs säkrare, kör folk mer oförsiktigt. Får du en het kopp kaffe håller du kvar den längre om du tror att det är en dyr kopp än en billig, visar studier. Vi reagerar alla på incitament. Medvetet och omedvetet beter vi oss rationellt. Och det gäller även sjukvårdens organisation - men det är, konstigt nog, att svära i kyrkan.
Det är som med vin. Orley Ashenfelter hatas av de som borde älska honom; vinexperterna. Som den vinälskande matematiker han är har han lyckats formulera en matematisk ekvation som förutspår vilken årgång av vin som i framtiden blir bäst. Men att reducera vinets mystik till en matematisk ekvation gör man inte ostraffat.
Rosa, invandrare sedan tolv år men talar ännu ingen svenska, kom till mig på vårdcentralen. Hon hade inte varit på några kontroller på tre år. Hon hade insulinkrävande diabetes, som illa skött är en bomb som tickar lika snabbt som cancer. För såna som Rosa, kroniker som inte är unga, friska, vältaliga och påstridiga, är det skralt med uppföljningar. Patienterna lämnas åt sitt öde. Så länge de inte själva hör av sig, tycker vården att det är bra. Så ser incitamenten ut.
Och det får konsekvenser. I Angered, där hälften är utlandsfödda är dödligheten i behandlingsbara sjukdomar 10- 20 procent högre än snittet. Och mer än fyra gånger så hög bland lågutbildade män som bland högutbildade kvinnor. I en studie där man jämförde svensk sjukvård med åtta andra västländer med samma välfärdsnivå, hamnade Sverige sist.
Ja, vi är jäkligt bra när det kommer till överlevnad av spädbarn, i hjärt-kärlssjukdom (om man bor på rätt ställe), och i cancer. Och det var kanske därför som Rosa trodde att hon befann sig i världens bästa land, med världens bästa sjukvård med lika vård för alla.
Men vad är det? Allan, 87-årig reumatiker sökte för värken som skrämt bort sömnen under de sju veckor som han väntat på att få komma till mig på vårdcentralen. Jag hade varit upptagen: Nagelsvamp, 20-åringar med vanliga, sketna förkylningar, stukningar. Ett system som inte skiljer på cancer och nagelsvamp. Är det det som kallas lika vård för alla?
Vårt sjukvårdssystem är en politikers våta dröm: Det har världens bästa kostnadskontroll. Tryter kassan är det du som tar smällen. Höftoperationen dröjer tre år, samtidigt som operationssalarna står tomma. För vad har du att sätta emot? Det saknas incitament att öka kostnadseffektiviteten; det blir bara mindre vård när kassan tryter. För jag och du, patienten, har ingen makt, inga rättigheter, inget inflytande. Vi kan bara acceptera det som bjuds.
Puma har en sjukförsäkring. Och jag vet bättre vad jag kan kräva och förvänta mig om hon blir sjuk än om jag själv blir det. Patienten måste ges rättigheter, och entreprenörsandan få växa med incitament att slåss om patienter genom att konkurrera om vårdkvalitet. Köp inte argumenten från de som har incitament att bevara vårt nuvarande system. För som författaren Upton Sinclair sa "Det är svårt att få någon att förstå något när lönen är avhängig att man inte förstår."
ÅSA VILBÄCK
Åsa Vilbäck är läkare, krönikör och tv-programledare för "Dr Åsa" i SVT.
redaktionen@expressen.se