- Jag har en ABBA-tröja som jag köpt för min månadspeng, säger Åsa som är sex år och går på fritids på Klippgatan 19.
Mia och Sara har också ABBA-kläder, liksom Malin och Lova.
- Ibland rusar vi hem och slänger av våra kläder och tar på oss ABBA.
Barn från 70-talet.
- En gång när vi var ensamma hemma så drog vi för gardinerna och dansade ABBA. Ingen såg men Malin ville inte vara Björn.
- Malin, det var du som började grina när ABBA skulle flytta från Sverige.
- Nej, det gjorde jag inte!
- Det stod i alla fall i Vecko-Revyn att dom skulle flytta och då började du tjuta , buhubuhu och vi dansade Dancing Queen för dig.

Det fanns några guldår på 70-talet då alla småflickor lekte ABBA. Jag gick till mina barns fritids och hörde mig för. I går dök min gamla anteckningsbok upp.
Ett minne från flydda tider.
- Vi leker att våra killar är Björn och Benny, säger sex och sjuåringarna jag talar med.
Vi pussar väggen där vi satt upp deras bilder.
Lova: Jag brukar alltid vara Agneta bara för att... Jag hinner inte vara Annifrid.
- Vi går hem och pussar dom. Sen går vi ut på restaurang.
Det är Malin som berättar. Hon säger också: Vi brukar prata om hur det blir när vi får barn.

På den tiden hade de låtsas-telefoner så vi kunde prata ut.
Fattar du?
- Ibland låtsas vi att vi är ovänner.
- Du slog till mig när du var Benny.
Det är Åsa som morrar.
- Du har aldrig varit Benny!!!
- Jo en gång var jag Benny, bara för att ni tjatade.
- Jag är Frida, säger Mia. Hon är mycket bestämd.
Sara är Agneta. Hon ska JÄMT vara Agneta.
- Det ska jag inte. Jag har varit Björn. Förresten har vi tre kartonger som vi gjort om till bilar så vi åker med våra bilar till restaurangerna och sen åker vi hem med dem.
- Och då brukar folk ta autografer av oss, säger Mia.
De har också pass där de klistrat in bilder på ABBA.
- Vi har passen när vi åker tåg och så. Vi åker på turnéer till Amerika.
- Det är då vi skriver hundratusen autografer. Då blir vi trötta i armen.
Åsa: Kommer ni ihåg vad läskigt det var när vi blev bortrövade av några tjuvar och om inte dom fick pengar av Björn och Benny...så...jag minns inte.
Lova: Dom kom båda två och körde oss till ett slott. Sen kom vi ut därifrån, dummer.
I alla fall klär vi oss i en massa silke på lördagarna och har på oss parfym och sen vete sjutton.
Sara minns: Vi går på bio vet ja¿, och det är så läskigt att jag svimmar.
Sen så gör vi glassdrinkar precis som Agneta.
Therese : Ibland är vi kära en timme.
Lova: Det är då jag får vara Björn. Dom andra vill inte vara Björn.
Mia säger att hon är Stickan när hon inte är Frida. Stickan spelar trummor.

Allt har sin tid. ABBA var då. Sen har det blivit en hel musikindustri med en show, en film, en helt annan handling.
Men de flickor jag pratade med, de som då bodde på gamla Söder i Stockholm - den handling de hittade på är oslagbar.
ABBA för mig är 70-talet. Sen tog det slut. De var inte kära en timme till.
Allting ändrade sig. Alla de där sångerna var barnvisor. Ungefär
som "Mors lille Olle".
Det var då. ABBA i dag är nu för många. Utan att man kan förstå hur det är möjligt. Men vad är nu och vad är då? Vad är tiden? Ett par av de många frågor jag inte kan svara på.