Det är inget fel på att campa utom att det är olidligt. Tycker jag. Det är myggor, soppa på burk, ljummet vatten och otäcka små kryp och ett metspö som fastnar i mig. Samt att man fryser.
Därför blir jag så förvånad när jag läser följande: "Att campa är ett fantastiskt sätt att bli ett med naturen".
Det står i en av våra största dagstidningar.
Saken är klar som korvspad. För denna tidning.
Att bli ett med naturen är väl i himlens namn ändå att dö och begravas i en kista och hela detta av jord är du kommen... etc.
En campare kan aldrig bli ett med naturen. Men fattig kan han bli. Om han ska ta med sig en liten kompakt espressomaskin för nära 1 200 kronor och en särskild sittplats som liknar en tvångströja. Den säljs för så där 1 600 kronor.
Jag har campat och överlevt. Utan diskbalja i nylon för 219 kronor.
Kanske det är dags att tänka om och vara mer positiv.
Om man går runt i olika friluftsbutiker och tar med sig tiotusen kronor så kan man få tag på en utrustning som gör att man knappast märker att man campar.
Säljer de campingkläder?
Häromdagen var jag ute på landet och blev uppmanad att ta på mig bondkläder. Vågade inte fråga vad som menades men lyckades efter att ha provat olika koftor se bonnig ut. Fick också till två flätor.
Samt undvek att måla läpparna.
Det enda som är sig likt är Stockholms skärgård. Samma gamla båtar. Samma bryggor. Och samma gamla och unga människor, som alla är av samma kulör.
Traditioner är bra. Men en tradition kan bli som en boj till vilken man är surrad med en kedja av rostfritt stål.
"Allt smakar bättre utomhus. Även rostat bröd".
Det är campingråden som är tillbaka. Allt smakar bättre inomhus - utom i Sverige.
Häromdagen var jag ute i skärgården och åt en massa god mat. Inomhus. Det var lugnt och stilla. Någon brödrost syntes inte till.
Men mängder av människor satt utomhus och åt. Eftersom man ska sitta utomhus. Eftersom det bara är sommar en gång om året. Och det är så vackert. Jo, jag vet. Skönheten kommer dock inifrån, särskilt om det finns vackra spröjsade fönster.
Och det kan komma en björn. Ingen har på allvar forskat i den frågan. Ifall det finns björn på öarna. Duvhökar finns och hundar.
Det är alltid något som lurar i vassen uti skärgården.
Ett stort plus är att det numera finns en garanti. Den heter "kom-fram-garanti".
Det är självklart Statens järnvägar, vårt fosterlands Orsa kompani som aldrig lovar något bestämt, som hittat på denna garanti.
Om man bokar tågplats och båtplats ihop så utgår s.k. "kom-fram-garanti".
Tidigare sa man: Fram kommer man alltid.
Utan att mena något särskilt. När eller hur visste ingen.
Jag efterlyser nu fler garantier: Hem kommer du alltid. Ner kommer du alltid.
En garanti gör varje människa positiv. Det är något man har att hålla sig till.
Jag funderar nu allvarligt på campingrosten: "Allt smakar bättre utomhus...med denna metallhållare rostar du enkelt brödet på ett primuskök".
Hur man tänder ett primuskök framgår inte. Men i garantin står det, antar jag, "Att tända på är alltid prima".
BRA:
När det är lite mulet och småduggar eftersom det är så lätt att andas då. Mulo är totalt ofarligt. Inga hudkrämer behövs.
DÅLIGT:
Solen är överskattad. Man kan bli sjuk, uppbränd. Alternativt se ut som en gris eller bli fräknig. Men det är skönt med solen, ifall man sitter i skuggan
