I dag tänkte jag gå till psykolog. Jag får syn på en stor bild på en sådan. Hon skrattar högt och har långt hår. En skrattande psykolog. Ingenting för mig.
Jag får gå här och grubbla själv. Det är taggar som sitter kvar sedan VM i fotboll. Det var så mycket jag inte förstod.
Ta matchen mellan Uruguay och Ghana. En av de bästa under hela VM. Efteråt var det förhandssnack inför kommande dags match mellan Tyskland och Argentina. Då fick man se en bild på Löw, Tysklands tränare. Han började prata. Men. Det var inte textat. Och då sa männen i studion, de där killarna i sina glänsande kostymer: "Det är inte översatt så..."
Bilden av Löw försvann ut i rymden.
- Det får man förstå, sa grabbarna i studion. Att översättarna gått hem. För klockan är så mycket.
Jag tittade på klockan: 23.40.
Det var, enligt reportrarna, självklart att de själva inte kunde tyska. Lika självklart var det tydligen att de inte kunde spanska.
Man fick inte se intervjun med Maradona kvällen före den match som Argentina så snöpligt skulle förlora.
Där har vi taggen. Jag förstår inte. Och jag känner mig maktlös. Dessa två faktorer leder till depression.
Jag förstår inte hur män kan, år efter år, rapportera om fotboll utan att kunna något annat än svenska och engelska, om de nu kan engelska. VARFÖR har de inte lärt sig spanska, italienska, portugisiska, franska och tyska?
Förklaringen är självklar: De har hyrt in ett antal kvinnor som "hjälper dem att översätta".
Under VM i fotboll blir könsrollerna tydliga. Kvinnorna som "hjälper till" kan ofta mycket om fotboll. Framför allt kan de språk. Jag tänker: SVT har pigavdrag. Det är enda förklaringen.
Kvinnor talar om vad som sagts, de talar direkt med spelarna. Jag kan ge mig på att de har lägre betalt än de manliga så kallade experterna. Ola Andersson heter en sådan expert. Han berättar i sändning att han tagit åtta lektioner i spanska. Därefter skrattar han för full hals.
Sverige är väl det enda land där människor tycker det är komiskt med okunnighet.
Jane Björck heter en bra sportjournalist som på en presskonferens ställer direkta frågor till Maradona. Det gör hon på italienska och Maradona svarar på exemplarisk italienska.
Nu är VM över och det tar fyra år till innan vi får sitta där och glo på de okunniga männen som verkar, förlåt uttrycket, litet tjockskalliga.
Medan fotbollen hela tiden utvecklas står de som ska kommentera stilla eller rör sig bakåt.
Den svenske fotbollsjournalist som först lär sig katalanska slår ut alla andra. Det går nämligen inte att rapportera om Ibra utan att kunna katalanska.
I Barcelona är det katalanskan som styr. Men allt som rör Katalonien är obönhörligt tancat för svenskarna. Katalanska för STÄNGT.
Eftersom jag ännu inte fått tag på någon psykolog tänker jag inte förklara varför Zlatan aldrig kallas vid sitt förnamn i Spanien.
Tills vidare lever jag på hoppet: Om fyra år kanske tv har fått fram några reportrar som lärt sig de stora fotbollsspråken.
Och om fyra år kanske vi får höra en kvinna referera en fotbollsmatch. Direkt. Eller ska kvinnor i all evighet förbli fotbollens hjälpgummor?
