Annette Kullenberg: Jag kunde inte leva utan blusen

Publicerad
Uppdaterad
Expressen getinglogga
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Måste ha. Köplusten slog till mitt på Stureplan. Jag var tvungen att en blus i regnbågens alla färger.
Den hängde i skyltfönstret. Det vackraste jag sett. Av siden. Det var bara att springa in i affären och säga: Jag vill ha en sån där blus som hänger i fönstret.
- Den är slut.
- Men den hänger ju i...
- Den är slut.
- Jag har åkt tåg i flera timmar, flämtade jag. Så därför kanske ni kan ta ut den ur fönstret och hänga dit något annat.
Expediten såg att jag var nära att börja gråta och började på en mycket lång förklaring om att de bara skyltade om en gång i månaden och att det var en särskild kvinna som hade nyckeln...
Jag lyssnade som i trans. Det var som när Sverige åkte ut mot Ryssland. Det var overkligt.
De hämtade chefen, en verkligt vänlig kvinna i nionde månaden. Hon kunde inte göra något.
Skyltfönstret var som ett altarskåp. Blusen jag ville ha var lika oåtkomlig som Mona Lisa på Louvren.
Man får stå på avstånd och försöka begripa. Mona Lisa ler bakom glas. Eller om hon ser sur ut för att alla bara stirrar.
Det enda som återstod för mig var att skriva upp mig på en väntelista. Telefonnummer och namn.

Sen ringer de en vecka senare på morgonen och säger från den fina butiken: Nu har vi fått in en ny sändning av blusarna.
Gud är med mig, tänkte jag. Jag måste ha kaffe. Inte vet jag vad jag tänkte.
Jag slängde mig i en taxi.
Skam den som ger sig.
Går in i affären och säger glädjestrålande till närmaste expedit: Jag kommer för att hämta blusen som ni har i fönstret!
- Den är slut!
- Men ni ringde ju och...
- Vi sålde slut allihop på morgonen. Det är så i Stockholm.
Jag var på vippen att säga: Jag är från Stockholm.
Men allting började snurra. Den vänliga kvinnan såg att jag höll på att svimma så hon ledde mig till ett provrum: Sitt här så ska jag hämta lite vatten.
Hon lovade att "leta reda på blusen". Hur skulle det gå till när den var slut?

Mina tankar var svarta som kol. Hur skulle jag överleva sommaren? Vad var det för mening med... tja, allting till exempel?
Så stod hon där - försäljerskan. Med ett glas vatten. Och min blus.
- Den var undanlagd i kassan, sa hon stillsamt.
Jag satt kvar som en lamslagen. Ute var det sommar och jag måste bara dricka lite vatten... hon väntade tålmodigt.
Damen med blusen.
Min blus!
Jag har hängt upp den på väggen. Det var bara att spika i en spik. Och ta fram en galge.
Ni kanske tror att det var något dyrt lyxplagg. Priset var 398 kronor.

Det handlar inte om priset. Det är något med hjärnan som gör att man blir uppfylld av en blus.
Det är köpcentrum? Var i hjärnan sitter det? Kan vara mellanhjärnan där det finns en massa funktioner som vi inte kan styra över: hunger, törst, sömn med mera.
Sedan jag blev hjärnexpert har jag förgäves letat efter köpcentrum. Lillhjärnan? Tveksamt.
Förlängda märgen? Därifrån styrs andning och blodcirkulation.

Till slut ringer jag till en läkare som heter Stickan. När jag lagt fram mina teorier så börjar han skratta. Köpcentrum i hjärnan. Hahahaha.
- Jag var nära att dö, hör du vad jag säger!
- Hur mår du egentligen?
Alla frågor är bra. Utom de som slutar med egentligen. Såna frågor kan få vem som helst att börja gråta. Ty de går inte att besvara.
Annette Kullenberg
Annette Kullenberg

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag