Ann-Charlotte Marteus: Svenska poliser är inga helgon

Miss efter miss
Drygt 900 personer DNA-testades i jakten på Pernilla Hellgrens mördare. Men inte Anders Eklund, trots att polisen visste att han var dömd för flera sexbrott, bosatt i Dalarna och trots att en privatperson hade pekat ut honom med namn som misstänkt Pernillamördare.
”Det rör sig om en miss i handläggningen”, sade polisen.
Utredarna av Arbogamorden begärde in band från övervakningskameror på Skavsta flygplats i jakten på den misstänkta tyskan och hennes påstådda hammare. Men man brydde sig inte om att begära in banden från alla kameror, bara två.
Polisen skyller på ”den mänskliga faktorn”.
En ms-sjuk kvinna hölls inlåst i en campingstuga i nio år. I augusti befriades hon, men redan i november 2008 kom en anmälan om kvinnomisshandel in till polisen. Trots att kvinnomisshandel är prioriterat, gjorde polisen ingenting.
Polisen skyller på ”bristande rutiner eller sjukdom”.

Bristande rutiner
I en nyligen gjord forskningsstudie var det bara fem procent av de undersökta poliserna som nådde upp till den högsta angivna kompetensnivån.
2005 gjordes en inspektion av svenska våldsbrottsutredningar av rikspolisstyrelsen och åklagarmyndigheten. Den visade bland annat att:
Misstänkta våldtäktsmän förhörs inte regelmässigt.
Förhören är emellanåt lindrigt ”ifrågasättande”.
Husrannsakan och brottsplatsundersökning utförs inte tillräckligt ofta och ”rutiner för bevisbeslag bör skapas”, föreslår utredarna.
Vittnen förhörs inte nödvändigtvis.
Polisens anmälningssystem RAR är inte rikstäckande och inte kompatibelt med brottsregister, utrednings- och spaningssystem.

Ekot har gått igenom 179 förhörsprotokoll och konstaterar att i bara drygt hälften av förhören med misstänkta under 18 år har föräldrar, socialtjänst eller advokat varit med.
I ett fall ringde Göranzon hem till en misstänkts mamma. Det tutade upptaget. Då kördes förhöret ändå.
Ekot berättar också om ”Mehmet” som säger att han erbjöds straffeftergift om han angav kompisar. Sådan kohandel är olaglig i Sverige. Och Anders Göranzon nekar: Det har inte hänt.
Talar han sanning? Ja, det kan vi ju inte veta eftersom det inte finns någon som kan bekräfta hans version – eller ”Mehmets”.
”Abbe”, som då var 15, påstår att en polis tog strypgrepp på honom och sade: ”Din jävel, nu ska du åka tillbaka till Somalia om du inte säger sanningen.”
Sant? Vem vet? Ingen vet.

Lagen säger att polisen ska se till den misstänktas fördel. Men det är inte svårt att inse att den uppgiften kolliderar ganska kraftigt med uppgiften att lösa brott.
Ytterst är det förstås advokaterna som ska försvara de misstänktas intressen. Men i Sverige finns ingen lagstadgad skyldighet att informera en misstänkt om rätten till försvarare – eller om att man kan få en försvarare genom att inte svara på frågor. Och det är snarare undantag än regel att advokater närvarar när brottsmisstänkta förhörs, enligt ny forskning.
Det finns heller ingen lag som säger att en vuxen, vid sidan av förhörsledaren, ovillkorligen måste närvara när minderåriga förhörs.
Är Sverige ett sådant kanonland att man kan låta medborgarnas rättigheter vara lite svävande, lite på en höft, så där, därför att poliser är sådana hyvens killar att de aldrig skulle komma på tanken att missbruka sitt övertag?
Naturligtvis inte. Poliser är inte helgon. De är människor med makt och rätt att bruka våld. De utsätts för stor press och möter jobbiga, ljugande, ibland grymma människor. Detta är explosiva ingredienser. Naturligtvis måste polisen vara genomreglerad och genomskinlig.
Det räcker inte att Göranzon försvarar sig mot Mehmets anklagelser med: ”Vi fungerar inte så i Sverige.”

Det kan fungera hur dåligt som helst i Sverige. Ett exempel på det är just polismyndigheten, som inte fungerar i Sverige. Miss efter miss efter miss, från Dalarna till Skåne, från Eksjö till Rödeby.
Vi behöver strängare rutiner. Vi behöver kristallklara lagar som fastställer medborgarnas rättigheter och polisens plikt att informera om dessa rättigheter.
Sist men inte minst måste det vara lag på att ungdomar ovillkorligen måste ha en vuxen vid sin sida under polisförhör.

Av Ann-Charlotte Marteus
ann-charlotte.marteus@expressen.se