Inga val är praktiska längre. Alla val är etiska.
Hur många lampor har jag mage att tända i decembermorgonen? Och sparar det mer ström att stänga på och av än att låta lamporna brinna? Alla säger olika saker och jag litar på ingen. Så jag står där och glor modlöst på strömbrytaren medan tandborsten droppar tandkrämsvatten på toalettgolvet. Den manuella tandborsten, vill jag påpeka. Jag har en elektrisk också, men den använder jag bara vid anfall av psykotiskt övermod.
Frukost. En grapefrukt. Hur långt har du rest, min soliga vän? Vinner jag kampen mot skörbjugg till priset av oändliga långtradarutsläpp? Grönt te. Men inte fair trade-te. Sadistiskt barnslaveri-te, more likely. Och blåbär. Frusna, energislukande blåbär. Dödens bär! Brödet ser oskyldigt ut, dock. Närproducerat. Fast brödpåsen, hur sorterar man den? Äh, jag spar den. Tills jag dör. Så kan Fonus källsortera.

Utmattad av morgonens moraliska nederlag går jag till jobbet i skor gjorda av döda kor och mascara utprovad på rara schimpanser. Jag kommer på att jag glömde att dra ur tv-sladden. Då står den och drar ström hela dagen. Strålande. Eller så exploderar den väl. Rätt åt mig.
På jobbet är det trevligt. Jag skriver en miljökrönika. Till lunch äter jag fisk. Jag VET att fiskar inte lider. De har inte hjärna nog. Men var kommer fisken ifrån? Hur mår fiskaren? Och varför ser tomaterna så sorgsna ut?
Mina grannar har satt ljusslingor på balkongen. Så trevligt. I morgon ska jag anmäla dem till naturvårdsverket.

DAGENS RÄTT
melodifestivalen är redan en plåga.
DAGENS FEL
sverigedemokraterna.