Det är vemodigt när myter krossas. Och intressant. Myternas livskraft säger ju en del om vad som rör sig under ytan. Idén att rakat hår återkommer med förnyad kraft måste vara en varning till den fåfänga: om du försöker tämja naturen kräver den revansch. Uppmaningen till ungdomar att inte läsa i mörker handlar säkert om vuxenvärldens kontrollbehov: Sitt inte där och var hemlig, kom ut i ljuset så vi ser vad du gör och kan redigera dina tankar.

Inom sjukvården finns många myter, förstås. En berättar att människor dör tre i taget: ”Jaha, undrar vilka två som står på tur,” hörde man ofta någon veteran säga efter ett dödsfall, ”för de dör alltid tre och tre.”
Med tiden insåg jag att teorin hade vissa svagheter. Det fanns inga tidsgränser, så det var bara att dela in dödsfallen i grupper om tre, om man så ville. Men det var aldrig någon som räknade. Man började alltid om med nummer ett: ”Jag undrar vilka två som står på tur.” Ibland med ett stödjande tillägg: ”Jag minns påskafton -92, då dog tre stycken samma dag. Det är så typiskt.”

Och ingen invände, för det var ju en trevlig tanke. Färjkarlens båt har plats för tre saliga. Man reser inte ensam. Det finns en plan. Och kanske en termos med fika på durken. Samt rakhyvlar.
Låt den myten vara, tack.

DAGENS RÄTT
Kvinnfridslinjen – en tragisk succé.
DAGENS FEL
Sverigedemokraterna.