Socialdemokraterna har svingat sig upp på rena Tage Erlander-höjder i Demoskops septembermätning.
Men Mona Sahlin är ingen Tage Erlander. Bara tio procent av de egna väljarna har mycket stort förtroende för henne.
Det behöver dock inte betyda att hon är ett sänke för sitt parti. Socialdemokraterna, the famous alltid-vid-makten party, är en känd storhet bland väljarna. Så det kan kvitta om partiet är ledarlöst, som efter valet. Det kan kvitta om partiet håller på med Den Stora Hemliga Omprövningen Av Politiken, som nu. Väljarna kan ändå se bilden av Partiet framför sig.
Ju suddigare partiets politik är för dagen, desto lättare är det ju i själva verket för väljarna att föreställa sig ett parti som klippt och skuret för de egna behoven.
I så fall är det mycket luft i siffrorna, luft som kan pysa ut när nästa val närmar sig.
Mona Sahlin har visserligen varit med länge. Hon kom in i riksdagen 1982 och i regeringen 1990. Men hon har inte visat sina kvaliteter som ledare än. Och hon har uppenbarligen inte skrapat ihop tillräckligt med förtroende för att kunna bäras på en våg av ljusa förhoppningar.
Kontokortsaffärerna kan hänga kvar i väljarnas minne. Och många kärnväljare är karlar som knappast föll i farstun av förtjusning när kajaldrottning Sahlin af Fjollträsk tog över.
Men om hennes kön talar emot henne hos männen, borde den tala för henne hos kvinnorna. Kvinnor brukar gilla kvinnor, däremot brukar de inte gilla moderater ett endaste dugg. Men Fredrik Reinfeldt är populärare hos kvinnorna än Sahlin.
Har könsdimensionen förlorat i vikt i politiken? Kan en man med Reinfeldts mjuka, ”moderna” utstrålning neutralisera en kvinnlig motståndare? Kan det vara så att manliga politiker helt enkelt har blivit så duktiga på att acceptera – eller triangulera, det vill säga efterlikna, lite lätt – feminismen, att de håller på att återta sitt historiska övertag i maktens finrum?
Det borde Sahlin fundera på. Kan hon ladda om genusvapnet? Samtidigt kan hon grunna över detta: är det sant som statsvetarna säger att svenska väljare går efter parti, inte person? Men kan det då samtidigt vara sant att Göran Persson, personen, röstades bort av trötta väljare?
Om det sistnämnda känns igen av Sahlin borde hon vara lite nervös. Men inte för nervös. Hon har två år på sig att bevisa sitt värde.